20 maj, 2012

Recension: DUPLO fantasisortering (6784)

Det har kommit önskemål till Byggbiten om att vi ska recensera ett Duplo-set och eftersom vi är en blogg för byggare i alla åldrar har vi bestämt oss för att spana in en av årets nyheter, närmare bestämt den nya sorteringshinken. Vi passar samtidigt på att presentera vår första gästrecension då vi låtit pappa Anders och framför allt Duplo-experten Edvin 1,5 år gå lös på klossarna. Grabbar, ordet är ert…

Namn: 6784 Fantasisortering
Tema: Duplo
Bitar: 23
Minifigurer: 0
År: 2012

Duplo vänder sig till de minsta Legofantasterna. För de flesta är de stora bitarna den allra första kontakten med Lego. Det som jag tycker är så fascinerande är att man kan kombinera Duplo och vanliga legoklossar, ett bevis på en mycket väl genomtänkt produkt. I den här recensionen testas ett set som både är en traditionell hink med klossar, och samtidigt lite pedagogisk med sorteringslock. Då Duplo i första hand vänder sig till barn mellan 1,5-5 år, har jag ordnat med lämplig assistans till den här recensionen.

Den här hinken ingår i Duplo-serien ”lära med klossar”. Tanken är att barnet ska lära sig sortera efter form samtidigt som man har kul och bygger. Hinkens lock består av tre plattor i olika färger. På varje platta finns en bild av en figur och flera hål är utstansade med formen av de klossar som figuren består av. Med hjälp av detta kan man sortera bitarna som hör till den figur man vill bygga. När man har lekt färdigt och ska lägga tillbaka bitarna går det också bra att lägga plattan på hinken och sen stoppa klossarna i rätt hål.

Setet innehåller klossar i varierande färger och form. Då det var längesen jag köpte Duplo var det många former här som jag aldrig stött på tidigare. Tre bitar har ögon tryckta på sig. Ett plus är att bitarna räcker till alla tre figurerna samtidigt och ett litet träd.

Ett axplock av de bitar som ingår. Ögonen har koll på varandra.

Något som jag alltid har reagerat på när det gäller Legos hinkar är att de ofta bara är halvfulla och det här setet är inget undantag. För de allra minsta spelar kanske det inte så stor roll men för äldre barn och vuxna kan det bli lite av en besvikelse.

Jag lät min son Edvin gå loss på hinken och klossarna. Han är nästan 1,5 år och därför är det inte så intressant att bygga efter instruktion. Det blir mest några bitar här och där som sätts ihop. Faktum är att det är bäst om pappa bygger och han tar isär. Han upptäckte dock snabbt att om jag lade en platta som lock på hinken så kunde man stoppa i bitarna genom hålen så de hamnade i hinken. Och vissa bitar passade ju bara i ett visst hål. Sen togs locket av, hinken hälldes ut och sen började man om igen.

Som vuxen tycker jag att sorteringslocken är en kul idé som tillför något extra. Det blir nästan som två leksaker i en. Hur ett barn uppfattar det här beror nog mycket på ålder och intresse. Edvin tyckte det var kul. Han ligger dock på den nedre gränsen för setet och har därför inte full koll på det här med former och att lägga i rätt hål m.m. Men det är ju det som är syftet här och övning ger färdighet.

”Här ska den stora blåa biten vara pappa!”

Vill du också sortera? Efter några musklick och en dags leveranstid kan du vara igång!

Byggbiten gillar: Sorteringslocken.

Byggbiten önskar: Lite fler medföljande klossar.

17 maj, 2012

Recension: Star Striker (9094)

Namn: 9094 Star Striker
Tema: Racers
Bitar: 88
Minifigurer: 1
År: 2012

Lego Racers har funnits i diverse olika inkarnationer ända sedan slutet av förra årtusendet. Det har varit små bilar och ännu mindre, det har varit Formel 1-bilar och bilar man blåser iväg, det har varit bilbanor och till och med motorcyklar. Årets Racers däremot, där handlar det om att krocka.

Av den kvartett Monstertrucks som är årets Racers-bilar har vi valt att titta närmare på den blå – Star Striker, eller Stjärnkrigaren om vi ska försvenska det. Men övriga tre i serien skiljer sig inte till mycket mer än färgen och namnet – där finns den röda Crazy Demon, den gula Bone Cruncher och den gröna Nitro Predator.

Idén bygger på att den främre stötfångaren – eller kofångaren om man så föredrar – är kopplad till förarplatsen genom ett lika enkelt som genialt system. När bilen sedan krockar mot exempelvis en vägg, ett bokstöd, ett bordsben, en storasyster, någon av farfars skor eller varför inte en av de andra bilarna i serien trycks stötfångaren in och föraren skjuts iväg.
Ju snabbare man skjutsar iväg bilen, desto längre flyger minifiguren.

På tal om just minifigurerna. Var och en av de fyra har redan på förhand tillägnats egna namn. Och även om det hade varit roligt om de hetat John, Paul, George och Ringo så heter de inte det.
Den solglasögonprydde hårdingen som kör Star Striker heter istället Captain Stunt. Hans tre kombattanter heter i tur och ordning Devon Daredevil, Motor Mike och Nitro Nick.
Det de dessutom har gemensamt är att de ser tuffa och hårda ut. Det här är killar att hålla sig i när det blåser, killar som är vana att flyga genom luften och killar som får Evel Knievel att framstå som en mjukis.

- Det du Strömstedt, det är inte bara du som har en guldtand...

Fungerar det då?
Ja, det fungerar faktiskt alldeles utmärkt.
Och även om det är roligt att krocka in i väggar så blir effekten bra mycket roligare om man har två bilar så att två minifigurer får chansen att leka krocktestdockor. Eller varför inte skaffa alla fyra och leka seriekrock hemma på parkettgolvet?

Vill du också lära dig eller dina nära och kära vad som händer när man krockar utan säkerhetsbälte? Kolla här

Byggbiten gillar: Hela idén med flygande minifigurer
Byggbiten önskar: Lite mer variation bilarna emellan

15 maj, 2012

Numera köper jag mitt födelsedagslego själv

Vuxna legoentusiaster talar ofta om den ”mörka perioden”. De hänvisar då till tiden från att de slutat bygga med Lego och fram till att de, som vuxna eller i sena tonåren, återvänt till hobbyn. Själv kan jag inte minnas att jag haft en sådan period. Även om jag kanske inte alltid varit riktigt lika aktiv, har jag ändå hela tiden fortsatt att köpa och bygga Lego.

Legosamlingen jag hade ihop med mina bröder finns kvar hos min mamma för barnbarnen att bygga med. När släkten träffas är det förstås jag som bygger med alla barnen och det blir mycket nostalgi när jag rafsar bland mina kära gamla bitar. Efter att jag flyttat hemifrån började jag samla igen på egen hand och när jag blev pappa för snart 14 år sedan var det ganska mycket bitar för barnen att ta över.

Mina äldsta egna skapelser som fortfarande är intakta. (Från ca. 1996.)

Den samling med bitar som nu fyller ett rum i villakällaren är alltså min tredje, och startades med de då rykande färska Star Wars-set jag fick av kompisarna när jag fyllde 30. Man kan nog säga att det var efter att jag byggt ihop ”7130 Snowspeeder” och ”7140 X-wing Fighter” som Legoköpandet drog igång igen på allvar.

För mej handlar det alltså om ett stort intresse som följt mej genom livet. Alla som vill får vara med mej och bygga. Och eftersom de flesta bara bygger en kort tid i livet har jag på så sätt fått följa många byggare från att de slutat stoppa bitarna i munnen till att de själva tyckt att det varit dags att skaffa sig ”vuxnare” intressen. Den senaste i raden är min frus systerson, en engagerad legofantast som fyllde 6 igår (grattis bygg-kompis!). Det är alltid roligt att få ge bort Lego i present och ofta får andra berätta för mej vid vilken ålder barn brukar börjar önska sig något annat.

Skotte, gitarrist, nörd och djungelsnubbe.

Idag är det den 15:e maj och det är min födelsedag. Traditionellt är detta alltså en dag då jag fått hjälp att utöka samlingen. Nu såhär en bit över 40, med alldeles för många bitar, och barn som själva är på väg ur legoåldern, kan jag inte längre räkna med den hjälpen.

Lösningen är förstås att handla själv. Det behöver inte vara mycket, men något får det bli så det inte känns allt för konstigt tomt. Årets skörd blev boken ”LEGO Star Wars bildlexikon” och fyra ”collectable minifigs” jag köpte för pengar jag fått från min mor.

Bildlexikon med "Luke Skywalker" som samlarfigur.

Inte mycket att bygga ihop precis, men Lego är alltid Lego och uppiggande i både små och stora doser. Jag har andra mer avancerade byggen på gång så troligen kommer jag ägna åtminstone en liten del av dagen till legobyggande. Som så många födelsedagar förut.

/Lars.

11 maj, 2012

Bygga, bara bygga!

Något jag verkligen gillar med legohobbyn är att den kan utövas på så många olika sätt. Bland oss vuxna entusiaster finns förstås många olika sorts samlare som alla har sitt område och sina speciella preferenser. De mest extrema är väl de som samlar sällsynta modeller i oöppnade kartonger. Som byggare kan du sedan välja att bygga fritt eller efter ritning. En del har allt de någonsin byggt ståendes på hyllan, medan andra ser hobbyn som ett ständigt levande byggprojekt med samma uppsättning bitar. När det gäller det fria byggandet har var och en sin egen byggstil och sina favoritmetoder. Ingen byggare är den andra lik.

Av oss tre som arbetar med bloggen så kan man nog säga att jag är den som i huvudsak definierar mej som byggare snarare än som samlare. Jag ägnar därmed den största tiden åt att bygga fritt, utmana mej själv som byggare och till att försöka komma på egna metoder att lösa kniviga problem. Visst händer det att jag bygger upp modellen efter ritning precis när jag köpt ett set. Men oftast köper jag flera likadana kartonger av det som säljs på REA och sorterar sedan genast bitarna efter färg, och typ av bit, i olika kak- och glassburkar.

Jag bygger i en mängd olika teman och skalor, men skulle jag nämna något som ständigt återkommer så är det ”Science-fiction” i minifigur-skala efter förlaga från mina favoritfilmer.

Mycket Star Wars.

Ofta blir det något från Star Wars, och utmaningen är förstås att försöka få till karaktäristiska fordon och farkoster som är bättre än de som går att köpa i affären. Något som är en stor del av allt mitt byggande är att vrida och vända på bitar i ständiga experiment för att hitta på nya kluriga användningar, och det händer ofta att en ny bit på marknaden genast behöver införskaffas för att kunna ingå i en ny bättre version av något jag redan byggt flera gånger.

Väljer man att bygga i en större skala helt utan figurer kan man förstås göra riktigt detaljerade byggen väldigt nära förlagan, men jag har kommit på att jag gärna försakar den exaktheten till förmån för friheten i den egna tolkningen som måste till i anpassningen till minifigurer.

Korta och tjocka små gubbar.

Det roliga med att bygga för minifigurer är att deras underliga proportioner ställer till en del problem när du vill bygga skalenligt efter förlaga. Det du bygger blir då alltid din egen personliga tolkning. Det är lite som att teckna ett porträtt i form av en karikatyr. Du tar dej friheter med förlagan, men på ett sätt som förstärker det du tycker är viktigast för omedelbar igenkänning och ett tilltalande slutresultat.

Pansarbil från filmen "Aliens". (Vapnen från filmen kommer från "BrickArms".)

En annan utmaning med det lilla formatet är att inte alla förlagans former kan återges exakt med de bitar du har till ditt förfogande. Det leder ofta till en tidskrävande process med mycket ”trial and error”. Jag har en byggfilosofi som går ut på att titta på hur resultatet ser ut och bedöma helheten, utan att fastna så mycket i att varje bit skall representera något specifikt från förlagan. Du bygger i ganska ”låg upplösning” så karaktäristiska kännetecken kan behöva slopas, men får ibland också överdrivas.

Halo-inspirerad soldat med mänskliga proportioner och hjälm från en minifigur.

Tips och inspiration.

I fortsättningen kommer jag att då och då presentera olika byggtips och även visa fler exempel från mitt eget byggande. Förhoppningen är att kunna ge lite inspiration och kanske väcka nya tankar som utvecklar det egna byggandet.

Du kan se mer av det jag byggt i mitt bildgalleri Larry Lars på Flickr

9 maj, 2012

I backspegeln: Castle Guard (6035)

Namn: 6035 Castle Guard
Tema: Castle
Bitar: 52
Minifigurer: 2
År: 1985

Castle Guard är ett klassiskt riddarset från 1985 som får oss gamla borgdiggare att kippa efter andan. Den helsvarta riddaren, den vaksamma vakten och det tuffa tältet gör det till ett kanonset!

6035 Castle Guard - ett prima Black Falconsset!

Riddarlego är ett tema som kommit och gått i flera inkarnationer allt sedan den klassiska gula borgen släpptes 1978. Sex år senare introducerades Black Falcons för första gången. Då var det dags för två nya riddarborgar och den här gången valde man att göra dem i grått. De gamla kronriddarna från den första borgen fick stiga åt sidan för två nya fraktioner, dels de goda Lion Knights och dels de svarta fågelriddarna. Detta var också de första borgarna med de nya hästarna som hängt med så länge (28 år för att vara exakt – nu till sommaren kommer den nya hästen som bland annat kan stegra sig).

Vid den här tiden började mitt legointresse avvecklas till förmån för andra intressen som t.ex. datorer, fiske och musik. 1984 anses fortfarande som ett av musikhistoriens bästa år någonsin och Commodore 64 var vid den tiden den hetaste elektronikpryl man kunde äga så jag må vara ursäktad. Det fanns helt enkelt inte lika mycket tid för Lego längre och klossarna började föra en alltmer tynande tillvaro. Alltså missade jag det här setet när det släpptes men tack vare internet var det lätt att komma över en si sådär 25 år senare!

Men det var inte bara kanonmusik och roliga datorspel som producerades från mitten av 80-talet och framåt – riddarlegot utvecklades i rask takt och det släpptes massvis med högkvalitativa set. Bland fraktionerna kom förutom Black Falcons och Lion Knights även Forestmen, Wolfpack Renegades och Black Knights för att nämna några.

Castle Guard är ett trevligt litet set från 1985 och perfekt som komplement till riddarborgen som började säljas året innan. Tältet kan med fördel placeras i anslutning till borgen och man får dessutom utöka vaktstyrkan med en extra soldat. Han har visserligen ett rött ”skärp” till skillnad från de flesta andra Black Falcons som har helsvarta ben men de flesta har ändå några svarta benpar skramlandes i legolådan. Huvudpersonen i setet är en helsvart riddare till häst som är klart tuffare än övriga fågelriddare som ofta har blåa inslag.

Om jag inte räknat fel får jag det till att elva Black Falconsset släpptes mellan 1984 och 1992. Dessutom dök de svarta fågelriddarna upp som motståndare i ytterligare några set och så sent som 2012 gjorde en Black Falconriddare comeback i mastodontsetet Final Joust – det nuvarande riddartemat Kingdoms requiem.

Trots att det här setet är drygt 25 år gammalt är det hyfsat enkelt att hitta på internet till en överkomlig slant. Jag funderar faktiskt på att skaffa ett till för det är både prisvärt och trevligt att ha i legohyllan…

6 maj, 2012

Mitt drömprojekt – del I

Jag lever i den tron att de allra flesta Lego-fantaster har något slags drömprojekt. Något de verkligen skulle vilja bygga. När min farmor skulle fylla 90 år här om året hade jag planer på att bygga hennes hus i minifigur-skala. Men det rann ut i sanden. Jag har haft planer på att bygga mitt eget hus i Lego, inte heller det har blivit något av. För det har hela tiden funnits något annat som pockat på uppmärksamhet där i bakgrunden. Nämligen…

Den 22 augusti 2004 upplevde jag min allra största stund som idrottsman. En darrande ribba låg kvar 236 centimeter över havet och jag kunde skriva olympisk mästare på det imaginära visitkortet. Alltså vore det något alldeles extra att också ha Atens olympiastadion hemma i vardagsrummet…

Här om året hittade jag dessutom Legos svar på Yoda, Sean Kenney, och hans hemsida där han bland mycket annat byggt klassiska Yankee Stadium. Det är en sak att han byggt upp hela arenan, men det är kanske än mer imponerande med allt lull-lull runtomkring. Apan som klättar på arenan, familjen Simpsons som väntar utanför, den osynlige mannen på läktaren och så vidare.
Alltså är det en sak att bygga arenan. Men det gäller också att pimpa upp den när den väl är klar. Men det blir en senare fråga.

Länge, länge, länge har det legat sex gråa 48×48-bottenplattor och väntat på att jag ska göra något av dem. Problemet har hela tiden varit hur jag skulle lyckas bygga en löparbana som såg okej ut. Att bara bygga ett stort rött fält vore ett alternativ, men jag ville ha vita linjer så att det mer såg ut som löparbanor. Raksträckorna skulle således bli rätt enkla – och kurvorna i det närmaste omöjliga.
Jag har tänkt och funderat och vridit och vänt och försökt få till det, men på grund av hjärnstillestånd har jag inte kommit vidare.
Förrän jag i påskhelgen fick den så kallade snilleblixten som likt en gammal grek fick mig att inte hoppa upp ur badkaret men väl ropa Heureka klart och tydligt för min omgivning.
Jag kastade mig över Lego Digital Designer, började knåpa, krångla och bygga och där var den helt plötsligt.

Lego Digital Designer är inte bara ett roligt tidsfördriv, det är också ett bra experimentverktyg för legobyggen...

Nästa steg i detta monsterprojekt blev således att införskaffa bitarna för att börja provbygga denna första etapp. I fredags hade så alla plastbitarna hittat hela vägen till Karlstad och det var dags att sätta samman dem enligt LDD-instruktionerna.
Några bitar saknas fortfarande, ett par andra grejer kan ändras mer eller mindre för att få det bättre – men i det stora hela känner jag mig nöjd så här långt. Nu återstår bara – resten…

Rundbana, släggbur, längdhoppsgropar - och en blå höjdhoppsmadrass...

Närbild av den kinkiga kurvan som visade sig vara en enkel lösning i slutändan...

Det var alltså här det hände, en augustikväll för snart åtta år sen...

Finns fortfarande en del att putsa på vad gäller löparbanan, om inte måste jag ge den mer liv på ett eller annat sätt. Nästa stora steg blir att försöka få till läktare med allt vad det innebär för att tillslut få det att se ut ungefär så här.
När det ska vara klart?
Finns en idé och tanke om att sätta fast den sista biten den 22 augusti 2014 – som ett tioårsjubileum av en helt okej kväll i mitt liv.
Fortsättning följer, förstås, här på Byggbiten.

4 maj, 2012

Recension: Lastbil med tipp (4434)

Namn: 4206 Lastbil med tipp
Tema: City
Bitar: 222
Minifigurer: 2
År: 2012

Innovativ lastbil med realistiskt utseende och högt lekbetyg.

I förra veckan var det äntligen dags att bygga en av de citymodeller som jag på förhand sett mest fram emot, nämligen den nya lastbilen med tippfunktion… Det är bara att konstatera att det här bygget är som ur ett avsnitt ur Pimp my ride! Jag faller platt för modellen – dess schyssta utseende, läckra färgschema och finfina funktioner.

Ett stycke grym lastbil ur minifigurperspektiv

Låt oss inte ta ut allt gott i förskott utan istället gå igenom modellen del för del. Lastbilen byggs nämligen i tre steg – chassit, den färgglada hytten och flaket.

Det finns inte särskilt mycket att säga om chassit förutom att det delvis består av några ljusa bitar som inte riktigt passar in bredvid den övrigt mörkgrå färgen. Detta syns också i den färdiga modellen som två ljusa partier mellan bakhjulen men det är lätt att ha överseende med. Chassit är stabilt och fyller sin funktion på bästa sätt. Mellan framhjul och bakhjul finns dessutom två hållare (en på varje sida) för sopborste och skyffel. Praktiskt för dem vill man inte ha skramlandes på flaket!

Tänk att en lastbil kan vara så snygg...

Jag är ingen expert på lastbilar men hytten ger ett realistisk intryck och ser dessutom ut att ”hänga fritt” separerat från chassit, precis som den fjädrande funktionen på riktiga lastbilar. Jag läste någonstans att den svarta plattan mellan grillen och huven förstärker intrycket och det är bara att hålla med. Hyttens interiör är ombonad och ratten sitter faktiskt inte centrerad utan på vänster sida. Det är detaljerna som gör det! Backspeglarnas byggs i horisontellt läge och ”klickas” sedan ned på plats vilket är en tjusig lösning. Att hela hytten sedan är lysande orange är ett estetiskt snilledrag eftersom färgen passar mycket bra tillsammans med det ljusgrå flaket. Några klistermärken måste dock fästas på hytten men den här gången ska jag inte gnälla på märkena eftersom de höjer lastbilen ytterligare.

Flaket bjuder också på några överraskningar. För det första är det rejält tilltaget – 14 knoppar långt och 6 knoppar brett. Det är uppbyggt av 3 plus 2 sektioner av nya panelbitar som hålls på plats av platta, släta bitar. Det ger ett smäckert men samtidigt rymligt intryck. Flaket kan tippas i vanlig ordning och den bakre delen öppnas separat för att lossa lasten. Den bakre luckan är härligt trög och öppnas inte förrän man tar till milt våld. Flaket har däremot en tendens att tippa tillbaka i transportläge om man har mycket last. Synd att det inte orkar hålla sig i uppfällt läge på egen hand.

Här får man en bra blick över hur flaket är designat

Och hur är det men bling-blingfaktorn? Jo för tusan, det är även väl tilltaget på den fronten. På taket sitter en kraftig lysramp med fyra lampor. Ovanpå sitter två seriekopplade signalhorn att skrämma medtrafikanter med och på sidorna sitter kraftiga orangea saftblandare, smart placerade precis framför de dubbla avgasrören. En sista trevlig detalj värd att nämna är de långa handtag som sitter bakom dörrarna, återigen precis som på en riktig lastbil.

Två minifigurer följer med, dels den skäggige chauffören och så en arbetare i hängselbyxor och den klassiska röda bygghjälmen. Han ska dock inte vara tjurig för att han inte får köra lastbilen – istället får han ratta en sprillans ny skottkärra ny för 2012. 25 mörkgrå cylindrar följer med som last, bara att lasta upp på skottkärran och vidare upp på flaket. En vit avspärrning med varningslyktor rundar av ett väl tilltaget set.

Men den obligatoriska kaffekoppen då? Jo, den hänger förstås fortfarande med, den här gången är den gul. Det är bara att hålla med Byggbitens Stefan ”Glenning” Holm – City 2012 fortsätter att erbjuda fantastiska modeller, kaffemuggar till trots!

Vill du också leka transportfirma? Setet hittar du under butikspris här

Byggbiten tokgillar: helhetsintrycket, designen, färgschemat och lekmöjligheterna

Byggbiten tycker: att LEGO borde satsa på en kvinnlig chaufför istället för det traditionella grå skäggot

1 maj, 2012

Stormtroopern genom åren

Jag tillhör den generation som växte upp med de första Star Wars-filmerna. Intresset vaknade ordentligt i samband med att Rymdimperiet slår tillbaka visades på biograferna runt om i landet. En stor del av dagarna upptogs av de numera klassiska actionfigurerna från Kenner… Och så Lego förstås! På den tiden var temat Classic Space det närmaste Lego kom Star Wars men ärligt talat var det ljusår ifrån, eller Parsecs som Han Solo skulle ha sagt.

Där dagens barn har det väl förspänt med en bred rollbesättning från Star Wars-filmerna skramlandes i legolådorna var vi tvungna att hålla till godo med det vi hade. Rebellerna fick hemmagjorda mantlar och västar av tunn filt som gav dem ett någorlunda ruffigt utseende men mest nöjda var vi med imperiets skräck – stormtroopern. Min kompis Ragge och jag kunde mönstra 7-8 av dessa ondingar som gjorde livet surt för våra rebeller. De är måhända inte så skräckinjagande idag men runt 1980 var de riktigt coola!

När LEGO fick licensen för Star Wars 1999 återupptäckte jag charmen med de danska klossarna och köpte ett par av de nya seten. Två år senare inhandlade jag TIE Fightern och fick då min första Stormtrooper. Sedan dess har figuren kommit och gått i flera liknande skepnader men med flera små skillnader. En version har till och med tryck på benen och vad jag kan förstå är den eftertraktad bland samlare eftersom den endast förekom i ett set – det smått ikoniska Imperial Inspection från 2005. Bilden nedanför visar fem stormtroopers uppställda i kronologisk ordning.

Det var nummer tre som gjorde det konstapeln, jag är helt säker...

LEGO har inte direkt strösslat med Imperiets kanonmat de senaste åren så om man vill samla på sig ett dussin Stormtroopers blir det dyrt. Den senaste möjligheten att köpa på sig dem i mängd var med setet Imperial Dropship som landade på hyllorna under 2008. Det var ett litet set men mycket prisvärt då det innehöll inte mindre än tre av de vita soldaterna plus en svart dito (vad man nu skulle ha den till – svarta stormtroopers finns åtminstone inte i George Lucas filmer). Om man inte är purist och samtidigt är utrustad med en bit fantasi kan den förstås dubblera som TIE-pilot. Man ser ju trots allt inte så bra igenom de mörka cockpitglasen på dessa skepp.

Det har också kommit tre varianter av sandtroopern – stormtroopers med utrustning anpassad för ökenklimat. Två av modellerna har så kallade rebreathers på ryggen för att underlätta andningen. Det unika med dessa figurer är att de endast finns i ett set var – den högra som är årets modell är läskigt snygg med smutsigt tryck på hjälm, torso och ben. Stefan har kollat närmare på det setet här.

Tre varianter av Tatooinebaserade sandtroopers

Dagens ungar skulle garva läppen av sig om de fick se vår gamla stormtrooper men för mig och Ragge var dessa galaxens ballaste bad boys!

27 april, 2012

Recension: Lego Star Wars Superstora stickersboken

Lego är när det kommer till kritan inte bara plastbitar som man kan foga samman med varandra. På senare år har sortimentet breddats med både det ena, det andra och det tredje. Som till exempel böcker med klistermärken. Och vad kan då passa bättre än att ge sig på Legos heliga graal de senaste åren – Lego Star Wars!

Av ren princip gillar jag inte klistermärken till mina Lego-set, jag vill ha bitar med tryck istället. Men ska man ändå ha klistermärken så är det bra att ha dem så här.
Det finns sedan tidigare två mindre varianter av stickersbok med Lego Star Wars. En som tar hand om hjältarna och en som tar hand om fienderna. Här har vi allt och alla samlade på en och samma gång. Omslaget skvallrar om ”Fler än 1000 spännande stickers i färg” vilket är en sanning med lite modifikation.

Här kommer alla minifigurerna på en och samma gång...

På de 31 sidor som finns för att klistra in bilder av minifigurer och rymdskepp på är det tre till fyra olika bilder att klistra in på varje sida. Enkel matematik ger således vid handen att det handlar om drygt 100 saker att klistra in på rätt plats i boken.
Men å andra sidan…
…så finns alla dessa stickers i dubbla upplagor om man skulle klistra fel eller om något skulle gå sönder. Dessutom finns det över sexhundra andra extrastickers som man kan klistra både här och där. På golv eller i tak, på väggar eller kylskåp, på spisar eller annat som behöver pimpas upp hemmavid.

Bland hjältarna hittar vi fadern och sonen...

Boken är uppbyggd kring dubbeluppslag, allt som oftast, med rubriker som Kraften, Sith, Hjältar eller Prisjägare och alla de klassiska film- och minifigurerna finns fördelade på dessa uppslag. En del dyker upp mer än en gång, förstås, men känslan är att de allra flesta finns med på ett eller annat sätt.
Bakom de 31 sidorna att klistra in på finns sidorna med stickers. Och för att göra saker och ting lite roligare, mer komplicerade, pyssligare eller hur man nu väljer att se på det sitter naturligtvis inte klistermärkena i rätt ordning. Så det blir ett fasligt bläddrande fram och tillbaka i den vilda jakten på rätt stickers – och det är precis det som är kul och som gör att det tar lite tid att få allt på rätt plats.

...och så här ser du ut när vi letat fram rätt sticker

Är det kul då?
Ja, det är kul. Visst är det är lite tålamodskrävande att bläddra hit och dit och fram och tillbaka och jämföra om det verkligen är rätt sticker man hittat och det är lite pilligt att få allting på plats.
Men bilderna är snygga, klistermärkena relativt lätta att pilla bort och sätta tillbaka om det blir snett eller fel, de korta texterna är allt som oftast informativa även om ett lågstadiebarn kanske kan ha lite svårt med ord som Svävarcykel, Hagelstormsdroid eller Rebellernas snösvävare.
Men någon gång kanske man har nytta också av de orden i dagligt tal, vem vet.
Det här är helt klart ett bra komplement för den som gillar Lego Star Wars och vill lära sig lite mer om minifigurerna och rymdskeppen.

Så kort sagt: Jag gillar det här, trots att jag kanske inte tillhör den primära målgruppen – den här gången heller…

Psst, Leia, jag tror att något saknas här någonstans...

Byggbiten gillar: Klistermärken i den här formen
Byggbiten önskar: Fler sidor att klistra in saker på

Känner du också ett oemotståndligt sug efter att klistra lite, i så fall hittar du boken här

24 april, 2012

Ett brott har begåtts!

Förra veckan tittade vi närmare på detektiven ur samlarserie 5 och jag utlovade då ett bygge där vår vän Sherlock spelar huvudrollen. Nu är det här och det med besked! Skaparen bakom detta magnifika bygge heter Torbjörn och pluggar i Uppsala. Han återupptäckte Lego för endast några år sedan men har sedan dess byggt ett antal egna kreationer som vi förstås hoppas kunna visa här på Byggbiten…

Torbjörn skapade detta bygge efter en hel sommar utan Lego. Serie 5 hade just släppts och han ville förstås bygga något där han fick användning av de nya figurerna. Efter att ha plockat och bytt delar på figurerna fram och tillbaka ett tag började idén till bygget att ta form.

Brottsplatsen i fågelperspektiv - hittar du alla detaljerna?

Det här är ett komplett bygge fullproppat med fina detaljer kryddat med en nypa humor. Man får titta ett tag för att upptäcka alla godsaker som finns inbyggda här. Huset är byggt med ett förhållandevis litet antal olika bitar och följer ett enkelt färgschema vilket gjorde att det gick undan – det tog inte längre än 2-3 dagar.

Hmm, vad är det här? Fotspår + skiftnyckel = blåtira! Intressant...

Det mest spännande förutom minifigurerna är nog muren som är byggt i så kallad SNOT-teknik (Studs Not On Top vilket innebär att den inte har några synliga knoppar). Muren är något okonventionell då den är byggd av liggande pelare bestående av 1×1 klossar och 1×1 plattor med 1×8 plattor utan knoppar ovanpå. Vissa legobyggare vill att allting alltid ska sitta fast med knoppar på något sätt men Torbjörn är lite mer flexibel i sitt byggande och då öppnar sig möjligheter för sådana här fina lösningar.

Minifigurerna är en stor del av bygget i det här fallet medan resten utgör kulissen för den scen som spelas upp. Kolla in vakten som ligger nedslagen med blåtira! Detta är boxarens vändbara huvud från serie 5. För att inte tala om fotspåren, kofoten vid det öppna fönstret och förstås förbrytaren som sitter dold i trädet och skrattar för sig själv. Träden är också ett fint bygge i sig med ett lövverk som spretar åt alla håll.

Muren i närbild (och den gäckande inbrottstjuven)!

Torbjörn presenterar sitt bygge som en hyllning till samlarserie 5 där han plockat ut sina favoritdelar och sedan byggt en passande scen!