Ett år med Lego – VIII

Jag gjorde ju en Legointervju med en av Värmlands, än så länge, två lokaltidningar för ett tag sedan. Vill ni mot all förmodan läsa mer om det så klicka här, annars kan ni fortsätta läsa det här inlägget istället. En sak som då kom upp, men aldrig skrevs om i artikeln var: Specialbitar!! Alltså tar jag mig an det ämnet idag.

Jag har funderat över det där av och till sedan dess, sen dök ordet upp i en kommentar på en Instagrambild jag la upp här om dagen och sen hittade jag till och med en kort tråd om det hos Swebrick. Så jag tänkte göra något slags grävande fundering.
Till att börja med: Vad är en specialbit?

Inga specialbitar här inte...
Inga specialbitar här inte…

Allt som inte är en brick, plate, tile eller slope, föreslås det i ovan nämnda Swebricktråd.
Bitar som bara tillverkats till ett eller ett par set, föreslår någon annan.
Någon konsensus lär vara svår att nå i frågan, det är då ett som är säkert. Men för mig skulle det väl möjligen kunna definieras som:
En bit som bara går att använda till en enda sak, nämligen det som den var ämnad för i det set där den förekom.
Å andra sidan spricker ju den definitionen direkt eftersom AFOL:s runt om i världen är mästerliga på att använda just konstiga bitar på de mest häpnadsväckande sätt.
Lego hade ju några tuffa år där i början av 00-talet när saker och ting höll på att gå käpprätt åt den danska skogen. En orsak till detta, och det är väl det som lever kvar i mångas medvetande fortfarande, var de många stora och klumpiga bitarna som användes. Och en hel del oerhört märkliga satsningar på konstiga spel och set, det ska tilläggas.

Kanske inte Legos stoltaste stund...
Kanske inte Legos stoltaste stund…

Ägnar man en stund åt att bläddra igenom gamla Legoset från millennieskiftet – brickset är ett bra ställe för detta – så inser man ganska snart varför det höll på att gå som det gick. Och det berodde nog inte huvudsakligen på ”specialbitar”.
Huvudskälet till att Lego ens överlevde som företag var i grund och botten Star Wars och Harry Potter. För även om dåtidens Star Wars-set inte är i närheten av dagens så har det alltid funnits en enorm kärlek till George Lucas gamla rymdsagor. Trots Jar-Jar Binks.
Men sen tog så koncernen tag i sig själva och insåg vad som höll på att hända och vad som måste göras: En återgång till kärnverksamheten. Sluta göra dåliga dataspel, sluta driva nöjesfält, gör Legoset och gör dem så som barn vill ha dem. Låt en brandbil se ut som en brandbil, som någon hög Legochef uttryckte saken i en intervju jag läste en gång.
Kring millennieskiftet gjordes det inte ens brandbilar i Lego. Bara en sån sak.

Kanske inte heller Legos stoltaste ögonblick...
Kanske inte heller Legos stoltaste ögonblick…

Har jag tappat tråden lite?
Ja, det har jag nog. Faktum är väl att jag inte riktigt vet vad som är tråden längre. Eller jo, specialbitar var det ju. Men jag vet inte riktigt vad som är specialbitar ens.
När jag ser alla nya set som kommer idag, och inte minst samlingarna med nya serier av minifigurer, så kan jag i all min gubbgrinighet känna att det är lite väl många konstiga nya bitar med. Samtidigt är det ju bitar som tillför något: Humrar, gitarrer, badringar, fiskar, kryckor, bäbisar, etc, etc, etc. Är inte det specialbitar då? Vad kan man ha dem till mer än… ja, snart bygger väl någon ett helt hus av humrar, omgivet av en skog av gitarrer och en sjö av små bäbisar. Kom ihåg var ni läste det först.

Specialbit?
Specialbit?

Så jag vet inte riktigt vad folk menar när de säger specialbitar. De verkar heller inte riktigt veta det själva, vilket kanske är ännu intressantare. Det är något man kastar ur sig och sen är det liksom bra med det. Tills man frågar vad de menar.
Som med journalisten från NWT, när jag visade en bild på det hus som jag och Byggbiten-Erik byggde åt Karlstads Bostads AB för ett par år sedan:
- Men det där måste ni ju ha använt specialbitar till, sa han.
- Ööööööhhhhh… tänkte jag.
Vad han nog kanske menade var att vi inte hade gått till närmsta leksaksaffär och köpt en ask och sen slängt ihop huset i fråga. Jag tror det var det han menade i alla fall.

Byggt av helt vanliga Legobitar...
Byggt av helt vanliga Legobitar…

Ett år med Lego – VII

Vi berör ärligt talat inte speciellt ofta den sidan av Lego-världen som kallas Technic på den här bloggen. Kanske beror det helt enkelt på att vi inte är några Technicnördar, kanske beror det på något annat. Men jag tänkte ändå ägna dagens lilla betraktelse åt just denna sida av Lego, men i ett nostalgiskt svep tillbaka till min barndoms erövringar på området.

I år fyller Technic 40 år och somliga som skriver det här inlägget fyller pyttelite mer. Så vi är på ett ungefär jämngamla, jag och tekniklegot (för att försvenska det).
I mina glada barnsliga dagar hade jag totalt fem technicset, varken mer eller mindre. Och dessa brukade jag, till skillnad från allt annat Lego jag ägde, plocka isär och sätta ihop och söka nya coola lösningar med. Det lyckades sällan. De coola lösningarna alltså. Själva isärplockandet gick allt som oftast väldigt bra.
Men här kommer således en genomgång av dessa fem, för mig, magiska set från den värld vi kallar Technic – i den ordning som jag minns att jag fick dem.

8845: Dune Buggy – 174 bitar – 1981
Mitt första möte med Technic och det, av alla mina Legoset, som jag har misshandlat mest genom åren. Den som tittar noggrant ser en tejpbit och en och annan bit som fått träffa på min barndoms tänder. Setet som sådant gavs ut redan 1981, men då var jag bara fem år gammal så jag måste ha fått det senare – förmodligen vid sju-åtta års ålder.
För mig är det här setet och de bitar som användes i det grunden för min syn på Technic. Något som gör att jag har lite svårt för dagens set, jag kan visserligen tycka att det här är något så enormt snyggt och häftigt, men det känns samtidigt lite för perfekt och okantigt för att vara Lego. Men smaken är ju som baken och är man en gammal stöt som jag så blir det väl lätt som det blir.
Otroligt mycket lekt med, och misshandlad som sagt, men ändå fungerar fjädringen på bakhjulen fortfarande helt perfekt. Det är Legokvalitet det!

8845: Dune Byggy
8845: Dune Buggy

8030: Universal Set – 141 bitar – 1982
Det finns inget, och jag säger inget, set som har plockats isär och byggts ihop mer än just det här, dock något varsammare än med ovanstående helt uppenbart. Förmodligen beror det på att kartongen bjöd på bilder av fem olika byggen och att ritningen var vänlig nog att erbjuda beskrivningar till dem allihop. Så det här har plockats isär och byggts ihop gång på gång på gång under tidiga morgnar hemma i pojkrummet i Forshaga. Jag har dessutom försökt mig på att bygga egna modeller av det, som dock alltid kom att bli väldigt lika de som redan fanns beskrivna på kartongen.
Jag är faktiskt väldigt förvånad när jag nu, typ tre decennier senare, inser att det faktiskt bara består av 141 bitar, jag hade gissat på minst det dubbla om någon frågat mig.
Varför nu något skulle gjort det.

8030: Universal Set
8030: Universal Set

8841: Dune Buggy – 180 bitar – 1983
Märkligt nog ännu en Dune Buggy (kan väl översättas till Sandloppa på svenska) utgiven blott två år efter den förra och märkligt nog med ett setnummer som är fyra nummer lägre än sin föregångare. Det säger en del om Lego och deras nummerserier.
Den här var en favorit av två orsaker: Dels för att min bästa kompis Magnus hade en exakt likadan, dels för att det är en cylinder som hoppar upp och ner i bakänden när man kör den.
En annan sak som jag kan gilla med den så här i efterhand är att technicaxlarna sticker ut en bra bit från bakhjulen. Det var inte så perfekt och tillrättalagt på det glada 80-talet, man fick inte bitar som var specialkonstruerade för ett set. Fanns det bara axlar i längderna 2, 4, 6 och 8 så fick man minsann ta det man hade till hands när man skapade setet som designer.
Jag gillade det säkert inte då, men kan se något vackert i det nu.

8841: Dune Byggy
8841: Dune Buggy

8843: Fork-Lift Truck – 269 bitar – 1984
Det här fick jag i julklapp, hemma hos farmor och farfar, och det bör ju rimligtvis ha varit julen 1984 eller 1985. Vilket naturligtvis känns lite märkligt eftersom jag alltså bara var åtta eller nio år när jag fick det. Känns lite mer avancerat än åttaåringsstadiet, men jag kanske var avancerad redan då å andra sidan.
Naturligtvis fanns det en enorm fascination för den pneumatiska pumpen som drev gaffeln upp och… nej, ner fick man faktiskt trycka den. Det funkade aldrig riktigt att pumpa ner den. Men det gjorde nog aldrig så mycket egentligen. Det här setet var långt mer avancerat än de fyra jag tidigare haft, vilket också bevisas av betydligt fler bitar, och gav förmodligen betydligt mer lekglädje. Däremot har jag inget som helst minne av att jag, som med de andra tre, har plockat isär och byggt ihop det här på samma sätt genom åren.

8843: Fork-Lift Truck
8843: Fork Lift

8660: Arctic Rescue Unit – 385 bitar – 1986
Avslutningsvis kommer då juvelen i kronan, min absoluta favorit bland de fem set jag ägde i min barndom. Favoriten av flera anledningar, naturligtvis för att det var det största jag hade, det som kändes mest påkostat och nytt, fanns dessutom fler funktioner och mer lek än i de andra seten tillsammans – och två figurer, inte minifigurer men väl technicfigurer. Och det hade jag aldrig sett tidigare, det var liksom unheard of, att det ens existerade var enormt och jag kände ingen annan som hade någon.
Kom år 1986, förmodligen det årets stora julklapp och den här har körts runt i sängen hemma, det var liksom det mest snö- och slalombackslika som gick att fixa fram eftersom det verkligen var ett big no-no att ta ut den i den riktiga snön.

8660: Arctic Rescue Unit
8660: Arctic Rescue Unit

Och jodå, jag har fått eller köpt på mig ett par technicset även i vuxen ålder, men som barndomens leksaker och nostalgin kring dem blir det ju liksom aldrig.
Så enkelt är det bara.
Det som däremot fascinerade mig då är samma sak som fascinerar och förundrar mig nu: Hur sjutton bär de sig åt, de där som designar sådana här set…

Ett år med Lego – VI

Vi här på Byggbiten har ju aldrig riktigt strävat efter att vara först med det senaste och så. Alltså håller vi kvar vid den traditionen och berättar idag om något vi borde skrivit om igår…

För igår var det ju exakt på dagen 59 år sedan som Godtfred Kirk Christiansen traskade in på det vi i Sverige väl kallar för Patent- och registreringsverket, treat vad de kallar det i Köpenhamn låter jag vara osagt, troche och lämnade in sin idé om the highly sophisticated inter-locking brick system. Sen maldes det väl runt i diverse utskott och sånt där, kan jag tänka mig, och sen fick han det godkänt till allas vår stora lycka – och Legobiten som vi känner den var född.

Smart idé, som fortfarande funkar...
Smart idé, som fortfarande funkar…

Vad var då grejen som man fick patent på?
Jo, i grund och botten var det tuberna under bitarna som var det nya. Det är de som gör att bitarna verkligen håller ihop med varandra och som ger det som vi på svengelska kallar för the clutch power. Och eftersom det fungerade alldeles ypperligt så har man fortsatt att göra bitar på ungefär exakt samma sätt i alla dessa år. Så plockar man fram en gammal sliten bit från tidigt 60-tal passar den alldeles utmärkt ihop med en fabriksny bit från 2017 – och det är precis där som Legos styrka ligger och det är det som inget piratmärke lyckats kopiera hur mycket de än försökt.

Clutch Powers
Clutch Powers i egen hög person

När jag fick mitt allra första Lego har jag ägnat inlägg åt att reda ut förut, så det ska jag inte trötta ut er med nu. Men nog finns det något vackert i att en bit jag använde och hade stor nytta av som barn och som blivit både kantstött, repig, smutsig och nästan till och med trasig passar alldeles perfekt ihop med en ren, snygg och ny bit:

En gammal och en ny, men de passar ihop ändå...
En gammal och en ny, men de passar ihop ändå…

Men det var ju det där med den 28 januari 1958 förstås.
Samma år tog Sverige VM-silver i fotboll, Aktuellt sändes första gången i svensk TV, Boris Pasternak fick Nobelpriset i litteratur, Richard Dahl vann EM-guld i höjdhopp på svenska rekordet 212 cm, mina föräldrar fyllde 11 år och Charles de Gaulle valdes till president i Frankrike.
Ja, så det var liksom ett tag sedan Godtfred Kirk Christiansen fick sitt patent – och föga anade han väl då att Lego skulle bli världens största leksaksföretag. Eller att datumet då han lämnade in sitt patent skulle odödliggöras i en Lego DeLorean…

På väg för att söka patent...
På väg för att söka patent…

Vad som komma skall (kanske)

LEGO-året 2017 har startat med en knall och knappt har krutröken hunnit lägga sig förrän Byggbiten plockar upp kikaren och börjar bevaka Internet i jakt på ytterligare nyheter! Räkna med kontinuerliga rapporter på bloggen i takt med att nyhetssurret tilltar…

Ingen har väl missat de nyheter som Fredrik på Klossbutiken dukat upp de senaste veckorna? På menyn hittar vi färska anrättningar från City, approved Technics, order Disney, Ninjago, Star Wars, Friends och inte minst min personliga favorit Creator. Extra spännande är förstås den kommande LEGO-filmen med vår maskerade brottsbekämparfavorit Batman. Precis som inför premiären av LEGO the Movie pumpar man ut en strid ström av set baserat på den nya filmen – här finns det en hel del intressant i form av både minifigurer och coola bitar. Den nya serien  med Batmanfigurer är kronan på verket även om en del är lite för knäppa för min egen smak.

Vi har haft som vana att inte föra vidare rykten och spekulationer om kommande set och teman här på Byggbiten, men med tanke på allt roligt som händer i LEGO-världen just nu kan vi inte låta bli att lyfta blicken och spana bortanför januarisläppet.

I dessa tider av alternativa sanningar skadar det inte att iaktta ett visst mått av källkritik. Trots att ryktet dök på en väl ansedd LEGO-sida rekommenderas ett par skopor natriumklorid till dess att mer solida bevis i form av bilder börjar cirkulera.

jdfhj
Salta ryktet efter tycke och smak

Ryktet gäller ett kommande subtema till City som låter både spännande och annorlunda. Enligt artikeln är ett djungeltema på gång vilket omedelbart skruvade upp mina förväntningar till 11. Tänk efter en liten stund vilka möjligheter ett sådant tema har. Min största förhoppning är att vi får en rad djungeldjur i minifigurskala. Det finns papegojor, ormar, spindlar, krokodiler och några olika apor sedan tidigare, men hur kul det vore inte med kattdjur, elefanter och några andra stora däggdjur?

Utmaningen att få till tät djungelflora är också intressant – att bygga bra växtlighet är trickigare än man först kan tro. Själv älskar jag att modifiera och bygga ut officiella set så jäklar i det vad jag kommer bygga djungel!

Kanske nåt åt detta håll?
Var är min machete?

Om LEGO följer sin beprövade mall handlar det om utforskare likt de modiga minifigurer som de senaste åren beforskat vulkaner, polarområden och inte minst havets botten. Har det nu blivit dags för biologer att kartlägga växt- och djurliv, eller handlar det om prospektering av mineraler och ädla stenar i otillgänglig djungel? Oavsett anledning hoppas vi att ryktet talar sant. Kom ihåg att ni hörde det här näst först!

 

Ett år med Lego – V

Det började, ask som det ju nästan alltid gör, medicine med en idé. Och det fortsatte, viagra 100mg som det också nästan alltid gör, med att den gick helt överstyr. Det här blev i alla fall något slags slutresultat.

Idén som sådan sa mig att det skulle vara kul att bygga Ahlgrens bilar i Lego. Vitt, lime och ljusrosa hade funkat alldeles utmärkt om man fått till designen och kunnat bli en rolig grej med hög igenkänningsfaktor i de svenska stugorna. Ahlgrens är ju inte för inte Sveriges mest köpta, och ätna, bil.
Men mer än en idé blev det, förstås, inte. Allra mest beroende på att en av de bitar jag tyckte mig behöva för projektet helt enkelt inte verkar finnas i ljusrosa.
Så efter att idén lagts på is ett tag tog jag upp den igen ett par månader senare. Men nu handlade det istället om att försöka bygga en liten och cool bil på ett lite annorlunda sätt.
Och när jag väl var nöjd fick den ligga och gotta till sig i LDD ett tag och sen kom jag på nya idéer kring designen och så där höll det på i ett par tre omgångar. Men så till slut fick jag ihop det till fulländning utifrån mina egna preferenser i raka och rena linjer kombinerat med enkelhet och användning av så få bitar som möjligt – 45 stycken i det här fallet.

Das Auto...
Das Auto…

Sen började jag laborera med färgerna på den och insåg att jag kunde bygga den i flera olika färger eftersom jag helt enkelt inte kunde bestämma mig för vilken jag gillade bäst. Till och med massor av färger…
…ja, om man nu nu räknar 18 som massor vill säga.
Så jag kunde liksom inte låta bli att bricklinka ihop bitar från när och fjärran för att sen sortera upp dem både snyggt och ganska prydligt i en liten hög för sig. Och sen var det bara att bygga…

Allt man behöver för en bil
Allt man behöver för en bil

…en bil, två bilar, tre bilar, fyra bilar…

Das Autos...
Das Autos…

…arton bilar i olika nyanser.
Nu snurrar förvisso inte hjulen på dem, något som naturligtvis kan klassas som något av ett bekymmer på just en bil, men det går snabbt och elegant att ordna till om man byter ut vår vän 1×1 Brick with Stud on 1 side mot en 1×1 Technic Brick i kombination med en 1/2 Technic Pin, företrädesvis i ljusgrått och inte blått. Ja, ni som fattar ni fattar och ni andra fattar när ni googlat lite på området eller när ni ser det göras.
Man måste ju liksom, som Vitruvius säger i The Lego Movie, fästa hjulet i något som snurrar.

Och ja… sen blev bilarna stående där de stod. Jag la förvisso upp den där första bilden i det här inlägget på Instagram – något som renderade min minst gillade bil på i stort sett hela 2016. Något som antigen tyder på att bara jag gillar bilen som sådan eller att jag har helt fel följare på Instagram.
Sen gällde det ju att försöka få ihop något att ha bilarna stående på. Typ någon form av racingbana eller nåt. Och tankarna virvlade väl inte direkt runt i skallen på mig, men något slags grundidé fanns det ju någonstans långt fram i bakhuvudet.
Det var då jag fastnade framför filmen Turbo på TV3 i lördags kväll och det gick upp något slags Liljeholmens, eftersom tioöringar inte längre kan trilla ner då de upphört att existera.

Start- och målraka
Start- och målraka

Så jag tog en gammal basplatta jag färdigställt för andra ändamål och började leta fram ungefär alla 1×1 Tiles jag äger i rött, vitt och svart och sen skapade jag det ena följt av det andra…

Klart för start...
Klart för start…

…och sen blev det som det blev…

En katt bland hermelinerna...
En katt bland hermelinerna…

…och sen ville, förstås, Blixten McQueen också vara med. Det blir ju trots allt så ibland.
Så det som skulle bli Ahlgrens bilar blev – något helt annat. Men det är väl å andra sidan det som är det roliga med Lego också.

Ett år med Lego – IV

Jag utlovade ju en recension den här veckan eftersom jag visste att jag skulle förbi Lego Store i tisdags – och även om de inte hade det ena av två set jag hade tänkt mig att köpa så hade de det andra. Det som jag hade ställt mig in på att köpa och kommentera här. So, ampoule here we go, medicine Byggbiten ger er:
Äventyrsdags!

Jag vet inte riktigt när Finn och Jake kom in i mitt liv, men det var genom den nu mer 12-årige och förmodligen via Cartoon Network. Plötsligt fann jag mig nynnandes (fel) på ledmotivet och insåg att jag visste vad var och varannan karaktär hette. Och även om jag inte riktigt fattade storheten i serien, jag gör sällan det ens med saker som har mig själv som målgrupp, så fattade jag att den yngre generationen i huset uppskattade den. Men nog blev min förvåning och sonens lycka rätt stor när det visade sig att de bitbyggda Adventure Time-figurerna tagit sig igenom det nålsöga som Lego Ideas innebär.

Originalidén från Lego Ideas
Originalidén från Lego Ideas

För att ytterligare addera genomslaget i Legovärlden finns det både ett Team Pack och ett Level Pack till Lego Dimensions som har Adventure Time som tema. Så något måste de ha, hunden Jake och människan Finn, mer än så roligt jämt.

Den nyutkomna lådan, med nummer 21308 stämplat på sig innehåller totalt 495 bitar, noll minifigurer och ett gäng roliga byggupplevelser. Av Lego Ideas-förslagets sexton figurer blev det totalt åtta som kom att bli en del av det officiella setet, och man satsade, förstås, på de mest kända karaktärerna.
Förutom redan nämnda Finn och Jake ges vi (se bilden nedan): Fröken Regnhörning, Marceline, BMO, Prinsessan Bubbelgum, Iskungen och Gunter.

Hela gänget
Hela gänget

Och vad ska man säga om själva setet då?
Det är ett roligt och omväxlande bygge. Eller byggen snarare, det handlar ju om åtta stycken. Flera ganska oortodoxa byggtekniker används, och det är ju sådant som vi AFOL:s älskar att grotta ner oss i och använda oss av själva sen: Fastsättningen av Jakes nos är definitivt en sådan.

Hunden Jake...
Hunden Jake…

Det jag också gillar är att figurerna är rätt kantiga och kvadratiska. Det ger verkligen en känsla av att de är byggda av Lego. De flesta av dem är, trots kantigheten, dessutom porträttlika sina originalkaraktärer från TV-serien och det är väl liksom det som är meningen.
Ett ytterligare plus och guldstjärna i kanten ger naturligtvis det faktum att det inte är en enda klisterdekal så långt ögat når, bara trycka bitar vilket ger än mer en känsla av att det är ett lite lyxigare set man har att göra med.

...och människan Finn...
…och människan Finn…

Avslutningsvis är det ju så färgglatt så att en gammal AFOL nästan kissar på sig. Är man uppväxt i en värld av rött, gult, blått, vitt och svart Lego så är ju det här rena rama paradiset – och något som verkligen visar på Legos utveckling.

En låda full med äventyr...
En låda full med äventyr…

Så även om det kanske inte vimlar av lekvärde i just det här setet, och dessutom kanske jag är för gammal för att bokstavligen leka med Lego ändå, så är det ett roligt och färgglatt set att bygga och ha på hyllan hemma. Inte minst om man drabbats av Finn och Jake på ett eller annat sätt.

Ett år med Lego – III

De senaste två veckorna har jag tillbringat i Sydafrikanska Stellenbosch. Detta på ett träningsläger med tre av mina höjdhoppare. Det har varit varmt och skönt, pills vackra vyer, store men också nästan en total brist på Lego.

I det där huset som vi hyrde lyckades jag dock, pill efter typ tio dagar, lokalisera ett ensamt set på en hylla. Nämligen den här:

42033 Record Breaker
42033 Record Breaker

Jag gjorde dock inga större ansatser till att vare sig leka med den eller bygga om den… men jo, lite tittade jag allt på den och dess funktioner – som huvudsakligen byggde på att man kunde dra den framåt och således ladda en motor som gav den fart framåt.

Men igår så kom jag äntligen hem till Karlstad igen och efter att ha packat upp väskan och sovit ikapp lite var det idag dags att fylla på förråden lite. Inte huvudsakligen Legoförråden dock utan mer matförråden, men ICA Maxi har ju mer än mat på sina hyllor.
Och trevligt nog hade några av nyheterna dykt upp i hyllorna, så då fick jag årets första chans att bekanta mig med dem. Och en trevlig överraskning som jag la märke till, även om jag inte köpte dem, var de små ”creative box”-arna i olika färger, set 10706-10709.

Kreativa lådor
Kreativa lådor

Har ni hängt runt på den här bloggen lite genom åren så har ni förmodligen märkt att jag gillar Creator och det geniala i att man kan bygga olika saker av samma bitar. Det är liksom det som Lego handlar om för mig, att använda bitar kreativt, att hitta nya lösningar och få aha-upplevelser när man vrider och vänder, böjer och bänder på sina bitar. Och de här små lådorna, med 55-78 bitar allt som allt, är väldigt mycket av det där.
Massor av roliga bitar och därmed mängder av möjligheter – dessutom till ett rätt bra pris kan jag tänka mig. Perfekta som födelsedags- eller gå-bort-presenter istället för en chokladask eller en blomsterkvast eller nåt.
Det enda är väl att den som kallas för orange gott kunde fått heta gul istället, hade liksom funkat bättre ihop med röd, grön och blå.

78 bitar kreativitet
78 bitar kreativitet

Däremot har jag inte tagit tag i mitt Legobyggande ännu efter mina två veckor på resande fot, men eftersom det vankas ett besök i kungliga huvudstaden med möte, idrottsgala och föreläsning i början av nästa vecka kan jag nästan utlova ett besök på Lego Store i Mall of Scandinavia och därmed också lite shopping och alltså byggande.
Så ska vi sikta på en recension som nästa veckas inlägg kanske…

Ett år med Lego – II

En morgon strax före jul hade jag ställt in hela min kropp på att tillbringa mest hela förmiddagen i sängen – när det förstås knackade på dörren. Snabb som katten Sixten hoppade jag ur sängen och i ett par byxor och en ganska urtvättad t-shirt och öppnade dörren. In i huset vällde journalister och fotograf från Nya Wermlands-Tidningen för att göra reportage om mitt Legointresse.

Det var ju inte så att det bara dök upp från ingenstans, more about förstås. Vi hade avtalat tid och jag hade noterat denna tid i min kalender och sen lyckats glömma bort den medan jag sov. Till mitt försvar var de dock nästan en halvtimme sena, information pills till deras försvar hade de uppfattat fel nummer på mitt hus. Men in kom de, reportage blev det och snygg t-shirt har jag på mig. Eller.
Och så här blev det på nätet.

Foto: Sanna Emanuelsson / NWT
Foto: Sanna Emanuelsson / NWT

Själv är jag fortfarande lite fascinerad över att människor fascineras över att en vuxen människa gillar Lego. Något slags hobby måste ju vara okej att ha, kan jag känna. Somliga älskar att fiska, andra löser korsord, någon skriver dikter, målar tavlor, mekar med bilar, etc, etc, etc. Så nog måste Lego vara okej det med.
Jag hade en idog följare på Twitter ett tag som varje gång jag la upp något Legorelaterat kände sig tvungen att 1) håna mig för detta mitt intresse och 2) tala om för mig hur mycket han hatade Lego. Exakt varför han i så fall kände ett behov av att ens följa mig på Twitter känns än idag väldigt oklart. Men det säger väl en hel del om samhället av idag, istället för att låta människor vara i fred och göra det de gillar så måste man häckla dem för det istället för att bara sköta sitt eget.

Nåväl, att jag gillar Lego är ju knappast någon statshemlighet direkt och jag lär ju fortsätta göra det oavsett om andra inte gillar det eller inte.

Foto: Sanna Emanuelsson / NWT
Foto: Sanna Emanuelsson / NWT

Ett år med Lego – I

Nytt år, side effects nya möjligheter. Och visst finns det väl inget mer irriterande än ett blogginlägg på nyårsdagen som utlovar att en sedan länge insomnad och enbart med konstgjord andning livsuppehållen blogg ska få nytt liv igen. Sådant där tror ändå ingen på.
Så just precis därför är det här ett sådant inlägg – från en person som inte tror på det där med nyårslöften.

Men okej, sickness jag ska försöka ta mig i kragen, here jag ska försöka blåsa liv i det här med att blogga och skriva om Lego: Recensioner, betraktelser, nyheter, spaningar om det ena och det andra, skrönor och berättelser, vad ni nu väljer att kalla det. Så under rubriken Ett år med Lego ska jag försöka att ge er åtminstone ett inlägg i veckan under 2017. Lego är ju kul och det finns allt ett och annat att dela med sig av. Problemet för egen del har väl mycket varit att jag velat göra inläggen lite för invecklade då och då, och då blir det lite för jobbigt och man drar på det lite för länge och det blir inte gjort alls.
Men vi testar med en nystart, vi gör det här och nu…

…och vi börjar väl med ett klassiskt byte: Ut med det gamla som gjort sitt, in med det nya friska som orkar föra in nytt blod och ny fart i matchen.

Äntligen har 2016 gjort sitt, dags för en omstart...
Äntligen har 2016 gjort sitt, dags för en omstart…

Recension: The Beatles Yellow Submarine (21306)

Set: 21306 The Beatles Yellow Submarine
Tema: Ideas
Bitar: 550
Minifigurer: 5
År: 2016

När jag gick på mellanstadiet hemma på Skivedsskolan i Forshaga hade vi en musiklärare, search eller ja, viagra 40mg han var lärare för oss i typ alla ämnen utom idrott och slöjd, search som på sin stora och breda repertoar bland mycket annat hade Yellow Submarine av The Beatles. Och det allra starkaste minnet jag ändå har av honom, så här nästan 30 år (åh, herregud vad tiden går…) är nog de där musiklektionerna, när han knackade i gitarren och sjöng (för vi elever sjöng inte direkt mer än nödvändigt…) för oss…

Jag ska inte ägna den här recensionen åt att berätta om min mellanstadiemagister, men han är ändå värd att nämna mer än i förbigående. Det är också värt att nämna det faktum att den skola där jag sedan gick på gymnasiet var samma plats där The Beatles den 25 oktober 1963 gjorde sin allra första spelning i Sverige – och sablades ner å det grövsta i den ena av två lokaltidningar dagen efter…
Därför bjuder jag er också på ett utdrag ur denna recension från Nya Wermlands Tidningen:
”På scen: fyra långhåriga, smalbyxade, högklackade och svartkostymerade gossebarn. De gaggade glatt med varandra, ägnade sig åt en enformig stil, och var överhuvudtaget för att använda ett musikeruttryck, ganska corny. De spelade ofantligen orytmiskt: tempona satt inte – i all synnerhet deras försök att spela valsartat beat i ”A taste of honey” var ömkligt.”

Okej, nog med pladder om annat. Nu till väsentligheterna: LEGO!!

A box of fun, a fun box
A box of fun, a fun box

Lego Ideas är en alldeles underbar lite idé från Legos sida. Ska jag säga något negativt om det så är det väl att det kan bli lite väl spretigt med olika typer av set, men det kan jag å andra sidan tycka om alla underarter till Ninjago, Chima och Friends också när jag är riktigt gubbgrinig. På den positiva sidan finns däremot så mycket mer: Det engagerar byggare världen över som drömmer att få vara med och designa ett eget set, det ger oss en mångfald av minifigurer och bitar i allsköns färger, det lockar icke-Lego-entusiaster (eftersom det tydligen finns sådana…) att förstå storheten med Lego, etc, etc, etc.
Och ska jag redan nu sammanfatta det här setet så gör jag det helt enkelt med ett enda ord: Underbart!
Så ut och köp, bygg och njut.
Vill ni ha fler anledningar till föregående mening kan ni fortsätta läsa först.

Okej, jag kanske är partisk. Om jag varit gammal nog och växt upp under den tid då man var tvungen att ta ställning till Rolling Stones eller The Beatles så hade jag inte valt Mick Jagger, det är bara det jag säger.
Jag kan däremot hålla med om att den gula ubåten inte är supersnygg vid en första anblick. Men, och det är något jag ofta konstaterat i livet, många saker ser bättre ut i verkligheten än på bild. Det ska dock sägas att det motsatta också gäller, har jag bittert fått erfara, men i Legovärlden gäller oftast det förstnämnda.
Och jo, det lär ha krävts en och annan svamp för att tänka ut en gul-orange-röd-ubåt som i Flower-power-stil, det förstår jag också. Men det funkar i Lego – och det är det vi fokuserar på här.

Hela härligheten...
Hela härligheten…

Bygget som sådant är kul, formerna mjuka och svängda och det finns (vilket vi alltid gillar) och annan lite rolig och smart lösning. Färgerna har vi redan berört lite, men de går fantastiskt bra ihop, den lite ljusare orange nyansen (a.k.a. Bright light orange) lyfter fram den vanliga gula färgen och till och med den vanliga enformiga röda funkar.
Dessutom råder det en hundraprocentig frånvaro från dekaler och klistermärken. Det är tryck på alla bitar, eller ja, det är tryck på alla bitar som ska ha tryck, och dessutom blir det lite extrabitar över av klocka och rattar och sånt, vilket alltid är trevligt om andan faller på att bygga en rejält Flower power-inspirerad MOC.

Beatles gav oss sin musik Flickor tjöt i vilda skrik Alla skivor har vi kvar Vi ska minnas Ringo Starr Och George och Paul och John
Beatles gav oss sin musik
Flickor tjöt i vilda skrik
Alla skivor har vi kvar
Vi ska minnas Ringo Starr
Och George och Paul och John

Minifigurerna är duktigt porträttlika – i alla fall om man utgår från hur de såg ut i filmen som den gula ubåten härstammar ifrån, och det är väl det som räknas här får man förmoda. Dessutom är samtliga utrustade med två olika ansiktsuttryck, ett av det lite mer fokuserade slaget och ett lite gladare och roligare. För Beatles var ju rätt roliga ändå, inte minst mannen längst till vänster på bilden. Eller näst längst om man räknar bort den där suspekta figuren som heter Jeremy – och som ni kan läsa mer om här!

We all live in a yellow submarine Yellow submarine, yellow submarine
We all live in a yellow submarine
Yellow submarine, yellow submarine

Det har kommit en hel uppsjö med fantastiska set under 2016 – och det är möjligt att yours truly eller någon annan medarbetare på denna er favoritblogg får för sig att göra en lista över årets bästa set när nyåret närmar sig – och hur man än vrider och vänder på det så kommer Yellow Submarine ligga väldigt högt på en personlig ranking över allt som Lego gett ut det här året.

Men bara för att ni inte ska tro att allt som har med Beatles att göra nått framgång: Sist i Eurovision 1977 med två ynka poäng.