Kategori: Star Wars

Recension: Bounty Hunter Speeder Bike Battle Pack (75167)

Set: 75167 Bounty Hunter Speeder Bike Battle Pack
Tema: Star Wars
Bitar: 125
Minifigurer: 4
År: 2017

Bounty Hunters. We don’t need that scum.

- Admiral Piett, The Empire Strikes Back

När man inte ville leka med mesiga rebeller eller det klichéartade imperiet kan man plocka fram Star Warsuniversumets tredje fraktion Fringe. Hit hör bland annat de coola prisjägarna!

Högklassiskt battlepack!
Högklassiskt battlepack!

Star Wars så kallade Battlepacks har hängt med länge nu och är ett utmärkt kryphål för LEGO att släppa fyra stycken högklassiga figurer i ett litet set. Enligt licensen med Disney får de inte släppa enbart figurer utan de måste ingå i ett lekset med ett bygga. Voilá och battlepacken gjorde entré.

Dessa askar består av fyra minifigurer och ett pliktskyldigt bygge av varierande kvalitet. Krutet läggs på minifigurerna och i Bounty Hunter Speeder Bike Battle Pack har man lyckats över förväntan med en karaktär som aldrig släppts i LEGO tidigare, två förbättrade versioner av tidigare figurer samt ytterligare en som endast dykt upp i ett set tidigare.

Bossk
Bossk

Bossk är den reptilliknande prisjägaren i gul flygdräkt. Han har dykt upp i ett par set tidigare, men har då haft huvud och händer i Sand green. Visserligen en trevlig färg, men den betydligt nyare Olive green klär honom så mycket bättre. Flygdräkten är härligt detaljerad men de bästa detaljen är de tryckta klorna på fötterna. Precis som i filmen är han nämligen barfota!

4-LOM
4-LOM

Bossk är grym men setets riktiga boss är 4-LOM som äntligen släppts som minifigur! När jag var liten och lekte med Kenners figurer var han min favorit bland prisjägarna eftersom han var så cool i sin beige skinnrock. Då trodde jag han var en slags humanoid insektsvarelse, men detta var inte helt korrekt. Eller för att vara mer precis, det var alldeles fel. Han är förstås en droid.

Denna udda figur har ett metallgrått huvud med stora insektsögon och perfekt återgivna facetter. Även torso och ben är små mästerverk med kablage, smuts och spridda rostfläckar på den i övrigt mörkt pärlgrå fonden. Jädrars vad snygg den är.

Dengar
Dengar

Dengar har vi sett i flera tidigare inkarnationer, lustigt nog med tre olika huvudbonader. I filmen har han lindor runt huvudet och för den första figuren löstes dessa genom att han fick en vit ninjahuva på skallen. Ni hör ju själva hur det låter, men andra försöket blev desto bättre. Den gången tryckte man bandagen direkt på huvudet och kompletterade med en vit mössa. Numera har han ännu ett nytt huvud samt bandagen ovanpå från den klumpiga minifiguren i serie 15. Notera också hans bitbyggda ryggsäck! Just den här figuren är inte exklusiv för setet då den finns i ett set från förra året, men eftersom jag inte har det setet fick jag hela fyra nya figurer i lådan.

IG-88
IG-88

Detta eftersom även IG-88 är ny. Den påminner mycket om den tidigare versionen men har lite andra detaljer på huvudet. Gott så. Det simpla men geniala bygget av huvudet gör att den gamle droiden blir resligare än din vanliga minifigur – så klart ett välkommet inslag bland övriga figurer. På bilden syns också IG-88:s ryggdon för att bära hans stora lasergevär. Idén är god men det ser aningen knepigt ut eftersom puffran hamnar för långt ut från ryggen. Men det är också det enda jag kan klaga på i hans fall.

Förvånansvärt stor och en bra samling bitar
Förvånansvärt stor och en bra samling bitar

Avslutningsvis har vi svävarfordonet. Vi kan alla vara överens om att det inte är anledningen till att man köper setet. Ett visst lekvärde har den förstås, men liknande hopkok klarar jag mig som AFOL utan. Man får åtminstone ett förvånansvärt stort antal roliga och användbara bitar!

Tråkiga sprättblasters
Sprättblasters

Så vad tycker vi om setet då?

Stora plus: Fyra fantastiska minifigurer med snygga tryck, allt till ett mycket fördelaktigt pris.

Byggbiten saknar: De klassiska blasterpistolerna. Sprättblastrarna är säkert kul att leka med men de gamla puffrorna är så mycket snyggare!

Recension: Droid Escape Pod (75136)

Set: 75136 Droid Escape Pod
Tema: Star Wars
Bitar: 189
Minifigurer: 4
År: 2015

Årets första recension gäller ett set som kom redan förra året – om än i december. Jag har under flera år efterlyst ett ”Tatooine Battlepack” med Jawas och Tusken Raiders men har år efter år blivit smått besviken. Fram till nu har den formidabla Sandcrawlern och årets adventskalender varit de enda alternativen om man vill komma över Jawas, men i och med nya Droid Escape Pod har detta lyckligtvis ändrats.

Den tredje flyktkapseln i ordningen
Den tredje flyktkapseln i ordningen

Setet är i mångt och mycket en remake av utmärkta 9490 Droid Escape från 2012. Istället för Sandtroopers har man packat ner två Jawas men annars är storyn densamma. C3PO och R2D2 skjuter ut sig i skytteln från Tantative IV för att komma undan med ritningarna över den första Dödsstjärnan. Skytteln landar på Tatooine och droiderna delar på sig efter en stunds underhållande käbbel/munhuggning/-pipning och ger sig av åt varsitt håll.

Föregångaren från 2012
Föregångaren från 2012

75136 ligger ett prissegment över föregångaren men med tanke på de två medföljande Jawas kan jag inte klaga. De två skrotletarna är identiska men har olika beväpning, båda har dock någon form av jonvapen för att neutralisera maskiner, motorer och andra mekaniska underverk. Filmen trogen har de korslagda väskor i remmar över bröstet och djup, brun huva som täcker huvudet så bara deras lysande ögon kan skönjas i huvans djup. Vet någon hur en Jawa ser ut under sina bruna kåpor? Jag ska försöka komma ihåg att googla efter svaret…

Hur ser en Jawa egentligen ut under huvan?
Hur ser en Jawa egentligen ut under huvan?

De båda droiderna har varit med i ett oräkneligt antal set och jag har tappat räkningen på hur många olika inkarnationer och varianter vi fått genom åren. De blir bara bättre och snyggare för varje version så bättre än så har kan du inte få dem!

Droid Escape Pod är en riktig berg-och-dal-bana med fantastiska figurer men med undermålig design av skytteln. Den ser ärligt talat inte riktigt klok ut och man undrar vem som släppt igenom den från studion. Ovansidan är hemsk bortsett från biten med det tryckta glaset. De runda sidorna täcks av stora klistermärken som lyckligtvis ger skytteln lite karaktär. På två av dem har man satt små streck i ovankant så de går att passa in på millimetern – något som skulle visa sig var nödvändigt eftersom väggarna går att öppna i skarven mellan märkena. Smart av LEGO!

En förskräcklig front...
En förskräcklig ovansida…

Det ser lika illa ut i andra änden. Ett litet plus går dock till motorerna som kan justeras till valfri vinkel men det hjälper inte modellen som helhet. Nej, då är 2012 års version så mycket bättre.

...den är något bättre i aktern
…och undersidan är inte mycket bättre

Skytteln kan öppnas och inuti finns det plats för två figurer. Insidan av de välvda väggarna pryds av klistermärken, ett med instrument och det andra med ett runt fönster och en liten Star Destroyer. ”The damage doesn’t look as bad from out here” som C3PO säger efter att de skjutit ut kapseln från Tantative IV.

Att den är inredd räddar tyvärr inte kapseln
Att den är inredd räddar tyvärr inte kapseln…
...trots schyssta klistermärken på insidan
…trots schyssta klistermärken på insidan

I filmen laddar Leia upp ritningarna till Dödsstjärnan i R2D2:s minne men här får vi dem tryckta på en 2×2 svart tile. Det får medges att detta är en roligare lösning och till min stora lycka är ritningarna tryckta direkt på biten – inga klistermärken här inte! Jag misstänker att detta kommer bli en eftertraktad bit vad det lider.

Här är däremot en bit som inte kommer bli billig att köpa löst!
Här är däremot en bit som inte kommer bli billig att köpa löst!

Bitmässigt är kapseln ok men inte mer. Det finns några trevliga och användbara 1×1 koner i silver som än så länge är ovanliga men i övrig är det ganska ordinära bitar i setet (förutom biten i bilden ovan då). Jag tror ändå att det kommer säljas en hel del ex av detta set eftersom folk vill komma över Jawas – för min egen del kommer jag plocka upp ytterligare ett set om jag hittar det på rea. Kapseln överlevde däremot inte ens den här recensionen utan den är redan nedplockad och uppsorterad i bitsamlingen.

”Men bygg en bättre själv då gnällmåns” kanske du tycker?! Inga problem, det klarar jag. Du också.

 

 

 

JuLEGOkalendern: Lucka 19

Erik kollade ju in ett par Star Wars-set här om dagen och lovade mer då. Så eftersom jag var och tittade till filmen i onsdags och dessutom byggt den nya X-vingen 75102 så tänkte jag ta tillfället i akt att grotta ner mig rejält i den senare av dessa – helt utan spoilers om filmen!

X-vingar var vi fått både en och två och hur många som helst genom åren i olika färger, ampoule former (nåja…) och storlekar och det får väl sägas vara det mest ikoniska av skepp från Star Wars-universumet – ja, discount förutom Millennium Falcon då, help förstås. För övrigt kommer det en ny sådan också nu i höst – och vill man ha en åldrande Han Solo i sina Legosamlingar så är det ett givet köp.
Den senaste X-vingen i den här storleken kom så sent som 2012, innehöll 560 bitar och gick i det gamla vanliga vita och röda färgschemat. Årets modell byggs upp av 717 bitar och går i svart och orange – och Luke Skywalker har bytts ut mot Poe Dameron, en i den nya trion hjältar.

X-vinge i svart och orange...
X-vinge i svart och orange…

Det som varit ett problem med de tidigare X-vingar jag testkört har dels varit att vingarna varit lite svåra att fälla ut i X-läge, inte minst när gummisnoddarna börjat bli lite till åren, och dels att laserkanonerna ytterst på vingarna haft en osviklig förmåga att ramla av. Båda dessa problem känns, än så länge, bättre lösta än i tidigare modeller. Nytt är också att själva ratten för att ställa in vingarna inte sitter i bakändan av skeppet utan ovanpå vid den medföljande droiden.
Alltså där vi är vana att se R2-D2 men nu istället får stifta bektantskap med BB-8 – och nog hade det varit en underbar lösning om det var honom man vred på istället för en ratt när man skulle ställa vingarna i flygläge.

Poe Dameron, en i den nya hjältetrion...
Poe Dameron, en i den nya hjältetrion…

BB-8, som flimrat förbi flitigt i allehanda trailers inför filmen och som dessutom har en viktig roll i densamma är en riktig liten sköning också som minifigur. Den består av två bitar som, i alla fall för mig, är helt nya. Men trycket på båda bitarna är bra och den är en på det hela taget trevlig liten bekantskap – som för övrigt också ingår i den ovan nämnda nya Millennium Falcon.
Poe Dameron, som är X-vingens pilot, och i den här skepnaden blott kommer i det här setet är klädd i klassiskt orange flygardräkt och en svart hjälm med rebellalliansens märke på. Snyggt tryck på både ben, torso, huvud och hjälm och det finns helt enkelt inte mycket övrigt att önska. Poe är en hårding med lagomt mycket skäggstubb och ingen som den mörka sidan borde bråka med.
I setet ingår ytterligare två minifigurer: Ytterligare en X-vinge-pilot från motståndsrörelsen och en mekaniker med skiftnyckeln i högsta hugg om utifall att den skulle behövas. Också denna duo liknar sina filmiska förebilder och är likt Poe unika för just det här setet.

BB-8, den unga generationens R2-D2...
BB-8, den unga generationens R2-D2…

Själva X-vingen känns, som jag redan varit inne på, stabilare än sina föregångare. Jag gillar färgschemat på den, även om det kanske blivit ännu snyggare om man bytt orange mot limegrönt, och jag tycker att den rent designmässigt är den snyggaste hittills. Framförallt motorerna på vingarna med stänkskärmar som möts i en oval när vingarna är infällda är riktigt snyggt löst.
Alla fyra vingarna är dessutom utrustade med den nya tidens sprättmissilier som går att skjuta iväg ordentligt – och Poe kan behöva dem, utan att säga för mycket.

Hela härligheten, som vi brukar kalla det...
Hela härligheten, som vi brukar kalla det…

Så ska vi sammanfatta så här fem dagar före jul så är det här den bästa X-vingen som kommit i den här storleken och en perfekt uppdatering i Legosamlingen nu när Star Wars återigen regerar på biograferna.

Recension: Darth Vader (75111)

Set: 75111 Darth Vader
Tema: Star Wars
Bitar: 160
Minifigurer: 0
År: 2015

Någon gång i somras droppade LEGO bilder på de nya, sick stora figurerna från en galax långt, långt borta. Med ljusets hastighet tecknade jag mig mentalt för både Darth Vader och Luke Skywalker – den observante noterar att det endast är dessa från första omgången som härstammar från The Original Triology.

Dessa figurer kallas för ”Battle figures” och är en ny giv från LEGO, åtminstone när det gäller Star Wars. Liknande figurer har funnits länge inom teman som Hero Factory och Bionicle, men till skillnad från dessa har Darth Vader och co en betydligt högre ”vill-ha-faktor”.

Den fantastiska lådan!
Den fantastiska lådan!

Lådan är påkostad och grymt snygg – jag får erkänna att det är den läckraste LEGO-låda jag någonsin sett. Vem kan motstå en Darth Vader i en cool pose med knuten näve och glödande lasersvärd? Jag var inne hos en av Klossbutikens konkurrenter (vårt lokala BR i stan) och kunde inte hålla mig trots att jag var där i ett annat ärende. På lådans baksida finns två närbilder i grodperspektiv samt ytterligare en helfigur som kompletterar framsidans bild och ökar vill-ha-begäret ännu mer!

Innan jag öppnade lådan hade jag ingen aning om vad som väntade. Jag har aldrig byggt vare sig Hero Factory eller Bionicle och igenkänningsfaktorn för de bitar som trillade ut var heller inte särskilt hög, snarare icke existerande. Så vad gör man med en hög LEGO-bitar som inte alls påminner om LEGO? Efter att ha vridit och vänt på dem en stund var det bara att slå upp första sidan i byggbeskrivningen – till skillnad från min bloggkompis Lars hade jag aldrig kunnat bygga något roligt på egen hand av bitarna.

Modellens skelett byggs av diverse technicsbitar som lägger grunden för figurens stabilitet och rörlighet. Man kan säga vad man vill om Technics men alla pins och connectors gör sitt jobb och jag har svårt att se en bättre lösning om man vill ha en nästan 3 dm hög figur som dessutom ska tåla tuffa tag. Trots min ovana mot liknande byggen flöt det på bra och det dröjde inte länge förrän jag insåg att jag hade att göra med en ovanligt reslig och maffig figur. Till sist stod hand där, glänsande svart med det röda lasersvärdet i högsta hugg. Med endast manteln kvar att fästa var jag djupt imponerad av modellen, mer av slutresultatet än byggupplevelsen även om den senare inte alls var oangenäm.

Darth Vader i mitt kök
Darth Vader i mitt kök

Just manteln är min enda invändning mot hela bygget. Det är inget fel på manteln i sig utan problemet består i att man fäster den bakom nacken med en liten platt technicsbit. Den lilla fästpunkten gör att manteln lätt ”korvar sig” och inte draperas på ett naturligt sätt över axlarna. Man kan lägga den på plats men den trillar lätt tillbaka när man börjar lattja med honom.

Redo för hugg!
Redo för hugg!

Vad kan man göra med figuren förutom att låta den stå och glänsa i hyllan? Det roligaste är att man kan ställa upp honom i en lång rad coola poser. Blir man alltför extrem i poserandet tappar han dock balansen… Min högst personliga reflektion är att det här är en utställningsmodell framför en lekmodell. Variationsmöjligheterna för att ändra hållning är oändliga så man kan garanterat hitta en lång rad underhållande poser. Tänk också på att svarta LEGO-bitar är bland de mest repkänsliga så vill man behålla den fina ytan måste man vara försiktig!

Smidigt Vader!
Smidigt Vader!

Jag rekommenderar varmt den här modellen till alla Star Warsfantaster som har lämnat lekåldern bakom sig!

Recension: Death Star Final Duel (75093)

Set: 75093 Death Star Final Duel
Tema: Star Wars
Bitar: 723
Minifigurer: 5
År: 2015

Erik framhärdade ju här om veckan att Tydirium skulle vara årets hittills bästa set. Jag skulle så här i denna ljuva sommartid flika in en avvikande åsikt.

Det finns få saker i Star Wars-sagan som är så episka som den sista striden mellan far och son, medical Darth Vader och Luke Skywalker, med kejsaren som ivrig påhejare vid sidan av. Redan 2002 hade Lego den goda smaken att slänga ur sig en del ett och en del två om totalt 26+31=57 bitar av denna duell. Nu, tretton år senare, har saker och ting växt till sig å det grövsta.
723 bitar väl uttänkt lekglädje är vad som erbjuds.

Hela sceneriet
Hela sceneriet

Ni kan historien om hur Luke beger sig upp till Dödsstjärnan för att ställa saker och ting till rätta medan Han Solo, Leia och bumbibjörarna (Ewokerna, jag vet…) går lösa på Endor. Kejsare Palpatine pockar och lockar med både kakor, läsk och glass för att få Luke att gå över till den mörka sidan. Det svingas ljussablar både hit och dit och kejsaren är så där elak som bara han kan vara och till slut gör Darth Vader det han var predestinerad till och löser den gordiska knuten.
Här finns alla ingredienserna för den som vill leka slutscenen i Star Wars: Portar att öppna, Palpatines tron, ett lasersvärd att sprätta upp, en trappa att rasera, ett hål att kasta valfri kejsare i – och förstås ett persongalleri att njuta av.

Persongalleri utan galler i
Persongalleri utan galler i

Två snygga röda kejserliga vakter som ser exakt så otäcka ut som de bara ska göra. Palpatine som också han ser så sliten, elak och otäck ut som den högsta bossen för både den onda sidan och det galaktiska imperiet ska göra. Luka Skywalker klädd i svart och med en svart hand som är redo för den stora och tunga uppgift som anförtrotts honom. Och slutligen Darth Vader, som ju finns i massor av set, men som fått en ny sorts hjälm det här setet till ära. en hjälm som dessutom tycks fungera och sitta fast betydligt bättre än tidigare varianter.
Som vanligt är det snygga tryck alltmer porträttlika figurer för varje år som går.

Luke: Your thoughts betray you, Father. I feel the good in you, the conflict. Darth Vader: There is no conflict.
Luke: Your thoughts betray you, Father. I feel the good in you, the conflict.
Darth Vader: There is no conflict.

Själva huvudsetet då?
Jodå, det kan väl sägas vara uppdelat i tre delar. Dels entrén och trappan upp mot Palpatines tron där han sitter och styr över onda och… ännu ondare och dels två flyglar som man kan fäll ut och in efter behag, om man nu har det behovet. Den ena innehåller det hål där Palpatine väl får se sitt liv passera revy på väg mot sista andetaget (i alla fall är det ju det vi fått tro i drygt trettio år, även om precis allt kan kastas över ända i december när episod sju har premiär…) och den andra är mer av en platå för Luke att stå på… tills någon använder krafen och slår undan stöttan under den så han faller ner!
Bra lekvärde och smart lösning!
Också trappan upp till Palpatine kan man rasera och sprätta iväg den som inte är välkommen upp till honom. Också här bjuds vi på en smart lösning med hjälp av en liten spak.
Att tronen dessutom kan snurras runt och till på köpet har ett lasersvärd gömt bakom sig, som lätt går att sprätta upp, höjer lekvärdet ytterligare.

- Se upp för trappan!! - Vilken trappappappappappa...
- Se upp för trappan!!
- Vilken trappappappappappa…

För att sammanfatta då: En klassisk scen ur en klassisk film som blivit ett riktigt, riktigt bra Legoset. Vad mer kan man önska sig? Egentligen ingenting mer än att Lego fortsätter på samma sätt och det finns framförallt ett set som vi längtar efter lite tills mans och barns här hemma…

Vill du också förverkliga slutscenen i Jedins återkomst?
Bra, klicka här då!

Byggbiten gillar: Helheten och lekglädjen
Byggbiten hoppas: Att Lego gör en ny variant av Yodas hydda, det var ett tag sedan sist

Recension: Imperial Shuttle Tydirium (75094)

Set: 75094 Imperial Shuttle Tydirium
Tema: Star Wars
Bitar: 934
Minifigurer: 5
År: 2015

”Let’s see what this piece of junk can do.”

Han Solos drar denna coola oneliner när han startar upp den stulna skytteln Tydirium. Ombord har rebellalliansen gömt en styrka djungelkamouflerade kommandosoldater vars uppdrag är att slå ut Dödsstjärnans sköldgenerator som Imperiet byggt på den skogbeklädda månen Endor. Med hjälp av skytteln och stulna koder låter Imperiet dem passera och landa på månen men väl där går de i en fälla…

Efter att ha inlett med denna spoiler från Return of the Jedi (om någon mot förmodan inte skulle ha sett den rullen) vill jag börja med att säga att detta LEGO-set är allt annat än skräp! Det innehåller en hett efterlängtad remake på skytteln från setet Imperial Inspection som redan hunnit bli 10 år gammalt. Jag missade skytteln 2005 och hoppade dessutom över den större versionen av Tydirium som släpptes i Ultimate Collector’s Series, så det var med stor förväntan jag sprättade upp lådan!

Lådan ja, den avviker en del mot den vanliga LEGO-normen. Med sitt kvadratiska och kompakta format ger den intrycket av att rymma ett mindre set än vad man har betalat för. Åtminstone till man greppar den ”feta” lådan och känner tyngden. Både fram- och baksida är har snygga tryck men det är inte lätt att se vilken färg skytteln har. Mest påminner den om min gamla Commodore 128 som åtminstone i början var ljust cremefärgad, men när jag öppnar lådan visar sig skytteln vara vit med inslag av ljusgrått. Det är gott om klatschiga färgbilder på baksidan med animerade minifigurer med böjda poser men också flera fotografier. Det märks att man satsat på ny formgivning vilket i mitt tycke kompenserar för det mindre formatet som blir att vanligare. Trots den mindre storleken blir man minst lika sugen på att köpa setet!

Byggbeskrivningen är så tjock att den har limmad rygg och påminner mest om en bok. Beskrivningen ligger tryckt förpackad i en egen påse så man slipper få veckade och trasig omslag. I påsen ligger också det obligatoriska arket med fem klistermärken.

Vi börjar med lite Technics
Vi börjar med skyttelns innandöme…

Ingen av oss på Byggbiten har någonsin varit överdrivet förtjusta i temat Technics men när man ska få en större konstruktion stabil (läs t.ex. en skyttel) är technicsbitar överlägsna. Receptet är enkelt: 1) bygg en stabil plattform med technicsbitar 2) skala upp modellen utanpå skelettet och 3) pimpa modellen med små detaljer!

För att sedan börja bygga på ramen av Technics...
För att sedan börja bygga på ramen av Technics…
...och sedan foga samman de två delarna!
…och sedan foga samman de två delarna!

Bygget är tidskrävande och inte så lite pilligt. Det är en stor modell och många detaljer som ska passas in på rätt ställe. Man får hålla koncentrationen uppe så alla pins och små bitar hamnar där de ska. Som hjälp på vägen finns det på några ställen bitar i avvikande färg som man kan måtta mot, till exempel justerar man in toppvingen med hjälp av en 1×1 grå platta i vingens underkant. Smart!

Toppvingen ska fästas i den grå ramen ovantill.
Toppvingen ska fästas i den grå ramen ovantill.
Designen av stora toppvingen påminner om vingen på Skyhoppern som vi recenserade i april.
Designen av stora toppvingen påminner om vingen på Skyhoppern som vi recenserade i april.
Cockpiten byggs för sig och trycks sedan fast skrovet.
Cockpiten byggs för sig och trycks sedan fast skrovet.

Den färdiga modellen är en tung och imponerande pjäs. Det ryms två minifigurer i cockpit och ytterligare tre stycken kan sitta inuti skyttelns kropp tillsammans med en stora låda för diverse vapen och utrustning. På tal om vapen är skytteln välutrustad med både laserkanoner och sprättande laserstrålar, allt riktat framåt. De sprättande historierna flyger iväg och uppvisar förresten en imponerande räckvidd.

Man kommer åt insidan genom att fälla sidorna utåt och uppåt. Det är trångt för mina stora fingrar men efter lite pill får jag dit figurerna. På skyttelns undersida finns en utfällbar lucka med en trappa som leder upp i innandömet – precis som i filmen.

Det färdigbyggda setet är för stort att fotografera!
Det färdigbyggda setet är imponerande stort!

Vingarna kan varieras i nio olika lägen, från de uppfällda när skytteln har landat till vinklade nedåt under flygning. Undertill finns ett par stadiga och utfällbara landningsställ. Ett varningens finger måste dock höjas under lek för det går inte att landa skytteln när vingarna är nedfällda i flygläge, även om man fäller ut landningsstället. Den är så tung att vingarna inte kan bära vikten och fäller man inte upp dem trycks de ut i horisontellt läge. Detta sänker lekvärdet något men är inget jätteproblem eftersom vingarna går att snäppa runt i de olika positionerna och därmed inte går sönder.

Ska jag hitta något mindre bra med modellen så är det nog vingarna. Eller snarare vingarnas undersidor. De består till största delen av olika plates så undersidorna har en grövre struktur jämfört med resten av skytteln. I uppfällt läge skär de sig illa mot resten av modellen och det är heller inte så enkelt att fixa till.

Trots att skytteln är så bra har den en förbättringspotential. Den lille hemmabyggaren kan enkelt pimpa den med tiles, grilles, cheese sloopes och en och annan lampa. Inte för att det ser illa ut men skytteln kommer bli ännu läckrare med snottade ytor.

Det följer med fem fantastiska minifigurer varav fyra är djungelkamouflerade. Två av dessa är upphottade Rebel Commandos med superläckra kamouflagedräkter. Tidigare versioner har inte varit lika detaljerade.

Fräscha Rebel Commandos i nytt kamouflage
Fräscha Rebel Commandos i nytt kamouflage
Den äldre Rebel Commandon till höger har dräkt i sand green medan den nya går i olive green
Den äldre Rebel Commandon till höger har dräkt i sand green medan den nya går i olive green

Prinsessan Leia har en kamouflagefärgad poncho precis som i filmen. Ponchos på minifigurer var faktiskt något som jag och min kompis Ragnar gjorde åt våra rebeller på 80-talet så där är LEGO klar tvåa! En annan skön blinkning till filmen är Leias kaka som hon ger till ewoken Wicket för att vinna hans förtroende när de träffas för första gången.

Tre förstklassiga minifigurer!
Tre förstklassiga minifigurer!

Tack och lov har man tryckt Han Solos trenchcoat direkt på minifiguren – den skulle inte göra sig så bra i tyg. Istället har man lagt krutet på trycket som är kanonsnyggt. Han och Leia har vändbara ansikten så man kan variera deras uttryck. Leias ”alternativ” döljs av håret medan Han Solos mun sticker fram under kalufsens nederkant.

Lika snygga bak som fram!
Lika snygga bak som fram!

Detta är min första Chewbacca i dark brown med ljusare päls runt ansiktet – de tidigare versionerna har varit i LEGO:s ljusare bruna kallad reddish brown. Vilken färg som är bäst är en smaksak men jag gillar den äldre mer, trots att den nya ser mer levande ut.

Tydirium är årets hittills bästa set i temat Star Wars. Skytteln är ett roligt och tidskrävande bygge med ett fint slutresultat som inte skäms för sig i hyllan. Figurerna är toppklass och är givna i alla hängivna fans samlingar.

Vi får se hur länge Tydirium håller platsen som nummer 1 bland årets set. Den 4 september släpps nämligen seten från The Force Awakens och LEGO har bekräftat att vi får en ny TIE-fighter, en X-vinge, en Snowspeeder och ytterligare en Millennium Falcon på hela 1 332 bitar!

May the fourth…

Idag är det den 4 maj och som alla vet är det alltså Star Wars-dagen. Och som jag utlovade i ett inlägg här om veckan så skulle jag återkomma med ett Legoset som inte direkt hade kraften med sig och höll ihop sådär speciellt bra. Idag är den dagen kommen.

Enligt Brickset, adiposity som väl får klassas som något slags bibel i dessa sammanhang, drug gavs det ut 429 olika Legoset år 2008. Ett av dessa fick nummer 7672 och namnet Rogue Shadow. Och även om jag tycker mig ha hjälplig koll på Star Wars-världen så har jag väldigt dålig koll på det som brukar kallas för Expanded Universe, online alltså har jag ingen som helst aning om var detta skepp dyker upp.

Inte så hållbar och lekvänlig, tyvärr...
Inte så hållbar och lekvänlig, tyvärr…

Setet som sådant bjuder upp med tre minifigurer, varav två är helt unika. Den som inte är unik är en krigsskadad Darth Vader som är en smått fantastisk minifigur. Den finns för övrigt också som magnet, vilket faktiskt gör den lite mer unik på en endaste gång.
Nåväl.
Själva skeppet är en svart skönhet med grå detaljer som en mig närstående nu tio och ett halvt-åring hittade i någon Legokatalog en gång. Han blev förstås blixtförälskad och tyckte att han skulle få det. Hans snälle far, alltså jag, letade igenom större delen av det där internätet som är så populärt nu för tiden och hittade till slut detta utgångna set i en dansk webbutik.
Det byggdes ihop och redan då kändes det ärligt talat lite smådarrigt med hållfastheten. Och det blev ju inte direkt bättre när det skulle lekas med det.
Vingarna går att rotera… eller rättare sagt: Vingarna ska gå att rotera. För det är liksom där som det brister. Saker och ting faller ihop och lossnar och ganska snart införde sonen själv lekförbud på skeppet för både sig själv och hugade kompisar.

Så nu står det där i en hylla som ett bevis på att allt Lego inte alltid är klockrent att leka med.
Å andra sidan… med tanke på hur pass illa åtgången Darth Vader är så kanske hela poängen är att det ska gå sönder…

- Mitt skepp är i alla fall inte lika trasigt som jag...
– Mitt skepp är i alla fall inte lika trasigt som jag…

Recension: T-16 Skyhopper (75081)

Set: 75081 T-16 Skyhopper
Tema: Star Wars
Bitar: 248
Minifigurer: 2
År: 2015

Jag och Stefan har ett litet bolag tillsammans som bygger LEGO-modeller på kommission. Det är på ren hobbynivå men ibland tar vi oss an lite större projekt som tar både tid och kraft att bygga. Den senaste tiden har vi hållit på med just ett sådant jobb, search dessutom med tight deadline, vilket gjort att vi inte hunnit provbygga LEGO-set på sistone. Nu är bygget äntligen klart så då blev det lite tid över att bygga den nya Skyhoppern! Det blir mer om vårt jättebygge i ett senare inlägg, nu är det Star Wars som gäller.

Nu ska det istället handla om den gamla hederliga T-16 Skyhopper, den svävarmodell i vilken Luke inledde sin bana som pilot. I sin glada ungdom susade han fram över Tatooines sanddyner i jakt på wompråttor och annat otyg att skjuta prick på. Farkosten är inte med i filmerna men jag vill minnas att Han Solo refererar till den när han ger Luke en syrlig kommentar om flygning… Jag märker att det blir till att plocka fram filmerna och se dem igen!

!!!
En fräck svävare med en sjujäkla vinge på taket

När man tittar på kartongen verkar det inte vara några konstigheter att få ihop Skyhoppern men efter en kort stunds byggande blir det knepigare. Stommen utgörs av technicsbitar och är både pillig och ”trög” att få ihop. Den ger en stabil kärna men tyvärr på bekostnad av bygglädje. Är man däremot lagd åt både technicshållet och för länge sedan i en galax långt, långt borta är setet en jackpot. Stommen är också förklaringen till den relativt höga åldersrekommendationen från 7 år.

Men nu ska man inte hänga läpp för att det ingår en del technicsbitar. Svävaren är en fräsig farkost som tack vare sin stabila stomme tål tuffa tag. Baktill sitter en låda där piloten kan lägga sin puffra (turligt nog den äldre modellen och inte sprättpickan som blivit populär i diverse battlepacks). Designmässigt dras blicken till cockpiten och dess snedställda sidofönster som fälls uppåt och utåt så man kommer åt pilotens utrymme. Fönstrena har klistermärken istället för tryck men det klagar vi inte på den här gången eftersom resultatet är snyggt!

Wompråttan representeras av en vanlig vit LEGO-råtta och det går att skjuta prick på den med Skyhoppern även om det är svårt. Under vingarna sitter två små fjäderförsedda klossar där man trycker in långa, röda ”laserstrålar” som ska slungas iväg mot råttan. Det funkar bra men min 7-åring tröttnade ganska så snabbt på den leken och föredrog att flyga runt med modellen istället. Tur att den är så stabilt byggd för den fick sig en rejäl åktur… =)

Sidor och fönster fälls upp som måsvingar!
Sidor och fönster fälls upp som måsvingar!
Det går lika bra att bara fälla upp glasen.
Det går lika bra att bara fälla upp glasen.

Minifigurerna då? Jo tack, här klagas det inte! Äntligen släpper LEGO en ny Tusken Raider – nomadfolket som bor på ökenplaneten Tatooine. Figuren har fått sig en välbehövlig ansiktslyftning sedan sist (2002 för att vara exakt), nytt huvud och ett bitbyggt vapen. Den passar bra in bland de övriga Tatooinefigurer LEGO begåvat oss med på sistone och figuren är setets absoluta höjdpunkt. Huvudet med dess tygremsor och inlindade goggles är top notch. Denna minifigur är ensam skäl nog att köpa ytterligare ett par set. Byggbiten håller dock tummarna för att den återkommer i ett framtida Battlepack tillsammans med en jawa och ett par andra ökenplanetsinnevånare. Och varför inte i ett större set med en ny Bantha – deras stora och håriga riddjur?

Wompråtta, Tusken raider, pilot och lagringslåda
Wompråtta, Tusken raider, pilot och lagringslåda

Den rödklädda piloten är mer slätstruken men den kommer i en flygardräkt som vi inte har sett förut. Att huvudet går att vända är heller inte fel – den här gången är det inte två olika ansiktsuttryck utan med och utan visir. Således ett riktigt bra och användbart huvud på en i övrigt ordinär figur.

Piloten med uppfällt visir (vridet huvud)
Piloten med uppfällt visir (vridet huvud)

Om man mot förmodan skulle tröttna på sin Skyhopper och beslutar sig för att skörda delarna finns det risk för att man blir besviken – det är för mycket Technics i förhållande till andra (mer användbara) bitar. Den är helt enkelt inte något vidare partspack så vi rekommenderar att man behåller den i ett stycke!

Byggbiten hissar: en ny Tusken raider är guld, stommen ger svävaren stadga och en hög swoshfaktor

Byggbiten dissar: stommen består av technicsbitar och därför lite trälig att bygga, mindre bra partspack

Recension: Shadow Troopers (75059)

Set: 75079 Shadow Troopers
Tema: Star Wars
Bitar: 95
Minifigurer: 4
År: 2015

Nästa battlepack att granskas under lupp är det nya Shadow Troopers. Precis som i det förra Imperial Troop Transport får vi fyra minifigurer och ett mindre fordon.

För mig som OT-frälst är det fyra hitte-på-figurer som inte återfinns i de klassiska filmerna men lite detektivarbete visar att de har förekommit i dataspel i diverse dataspel. Och i den nya serien Rebels får man förmoda.

Nya fiender att bekämpa
Nya fiender att bekämpa

Det är i allt väsentligt två metalliskt grå Shadow Troopers och färgmässigt inverterade Royal Guards (passande nog benämnda Shadow Guards). I mitt tycke är de förstnämnda välgjorda, information pills supersnygga och välkommet annorlunda. Deras slitna hjälmar är helt fantastiska, adiposity helt i klass med de nedsmutsade och dammiga hjälmarna till de senaste årens Sandtroopers.  Extra plus att de har tryckta ansiken under sina hjälmar.

Grrr, <a href=
viagra ge tebax min hjälm!!!” src=”http://www.byggbiten.net/wp-content/uploads/Shadow-Trooper-300×168.jpg” width=”300″ height=”168″ /> Grrr, ge tebax min hjälm!!!

Utseendemässigt håller Shadow Guards inte samma kaliber. Jag gissar att de liksom de mörka Sith kan använda kraften – de påminner en del om mörka Jedi. De är dock välkomna eftersom deras svarta dräkter och mantlar kan användas till nagûler – något som vi försöker samla på oss nio av här hemma!

Svävaren som till stor del går i svart är sin litenhet till trots helt ok och på gränsen till snygg. De bakre vingarna kan ställas in i lämplig vinkel med hjälp av klickbara gångjärnsbitar och de främre fenorna rundar av modellen och ger den ett balanserat utseende. Användandet av de grå seldonen till hästtransporter för att få till rören som löper på svävarens utsida är fullständigt genial och ger den några välkomna och udda vinklar.

ölkj
Snygg minisvävare i blänkande svart – helt utan klistermärken!
jkjg
Sidovy

Bygget är okomplicerat och snabbt avklarat. Små byggare kan behöva hjälp att trycka ihop gångjärnsbitarna som är tröga att få ihop men annars går det som en dans.

Arsenalen
Arsenalen

Setet innehåller två stycken av de nya sprättpistolerna så gillar man att skjuta röda laserskott får man sitt lystmäte. Det följer med gott om ammunition så det är bara att sprätta på!

Jämfört med det nyligen recenserade Imperial Troop Transport hamnar dock Shadow Troopers på efterkälken. Endast två av figurerna matchar de fyra vita stormsoldaterna i utseende och coolhet och om vi räknar får vi endast ca 2/3 av antalet bitar i det föregående setet. Bitarna är visserligen större i Shadow Troopers men som partspack vinner Imperial Troop Transport varje gång!

Byggbiten diggar: metalliska och snygga Shadow Troopers

Byggbiten dissar: Shadow Guards och setets användbarhet som partspack

 

Recension: Imperial Troop Transport (75078)

Set: 75078 Imperial Troop Transport
Tema: Star Wars
Bitar: 141
Minifigurer: 4
År: 2015

Här kommer ett set laddat med ”The Imperium’s Finest” – kejsarens egna stormsoldater. Som vanligt när vi har med ett så kallat Battlepack att göra får vi fyra minifigurer samt ett litet bygge för en billig penning. När det gäller Star Wars brukar lådan innehålla en blandning med olika figurer men här har man fattat galoppen och ger fansen precis vad de vill ha – hela fyra stormsoldater! Nu kan de bunkra upp med set för att äntligen fylla sina dioramabyggen med maffiga mängder vita soldater.

öalsjdfk
De bästa stormsoldaterna hittills?

Jag såg dem för första gången när de brände sig igenom dörren till rebellernas skepp Tantive IV och blev fast direkt. 34 år senare är stormsoldaten fortfarande min favoritfigur bland imperiets alla hantlangare. Det har kommit många LEGO-versioner genom åren men den här är lätt en av de bättre, om inte den bästa.

Setet innehåller mycket bitar för pengarna
Setet innehåller mycket bitar för pengarna

Det är lätt att tro att setet endast handlar om de skinande vita stormsoldaterna, men det är mer i asken än så! Star-Wars-o-filer hävdar att transportfordonet aldrig synts till i någon av Lucas filmer men det är inte så tokigt ändå. Hur inbiten man än är måste man hålla med om att looken stämmer väl överens med något som Lucas och hans kumpaner kunnat hitta på. Fronten påminner trots allt om Jawas sandcrawler!

Ett stort litet fordon!
Ett stort litet fordon!

Efter att ha pratat med Byggbitens expert på Star Wars (Lars) fick jag reda på att fordonet tillverkades av Kenner i deras leksaksserie med actionfigurer som var populära på 80-talet (och som det fortfarande säljs en hel del av). Fordonet plockades sedan upp i serien Rebels och blev därmed en ”äkta” del av sagan.

Det är ett tufft  och välbeväpnad fordon som består av förvånansvärt många bitar. Efter en lite närmare titt ser man dock att skalan är ordentligt snedvriden. Om den lilla glasbiten i fronten är cockpit snackar vi ett fordon som borde kunna ta över 100 soldater istället för de fyra som det har plats för nu. Det udda perspektivet påminner om de microfigheters om introducerades förra året och jag måste säga att det fungerar förvånansvärt bra!

Fordonet snett bakifrån
Fordonet snett bakifrån

Byggaren i mig tar glädjesprång när jag rasslar igenom alla användbara bitar. Bygget i sig är snyggt och lämnar inget övrigt att önska och de grå nyanserna är jättefina tillsammans med de vita detaljerna. När soldaterna ska hoppa av fäller man bara ner de grå luckorna framför deras ben. En smart detalj är att den låda med ammunition som skjuts in i fordonet på två skenor låses fast under transport av soldaternas ben – en fiffig lösning!

Trots att Imperial Troop Transport är ett bra set kommer det inte att bli långlivat hos mig i uppbyggt skick, för det här är ett sjujäkla bra partspack! Bland bitarna återinns många små plates i olika färger och flera grå slopes i olika utföranden för att nämna ett fåtal.

Här visar klonerna upp tjänstemin A och B
Här visar klonerna upp tjänstemin A och B

Stormsoldaterna har rena och snygga tryck. De skiljer sig lite från de äldre versionerna från tidigare år men det är inget man stör sig på när de står uppställda bredvid varandra. Man kan lugnt köpa på sig några ex av det nya setet och blanda figurerna utan problem. En positiv förändring är att man ersatt de svarta huvudena mot nya i flesh. Stormsoldaterna är kloner och därmed per definition indentiska men det hindrar inte att de visar upp olika miner.

Byggbiten gillar: Hela fyra stormtroopers och ett grymt partspack!

Byggbiten saknar: Vi skulle gärna ha tillbaka de gamla puffrorna.