72 bitar – oändliga möjligheter!
Det finns två faktoider om Lego som är så starka att de av många betraktas som sanningar. Men en faktoid är just en faktoid för att den inte är sann. Ungefär som en Klintbergare. Alltså drar jag mitt strå till stacken för att ta livet av dem.
Den ena är: Lego var mycket bättre förr när det bara fanns basbitar som man kunde bygga vad man ville med.
Den andra är: Lego idag är bara en massa stora specialbitar som man kan bara bygga det som är i kartongen med.
Vi börjar från början.
Om vi går in på Brickset och tittar på ett slumpvist valt år förr i tiden, till exempel 1983 eftersom det var trettio år sedan, och tittar på den tidens utbud.
Vi hittar ett gäng Fabuland och Duplo, ett gäng Town (den tidens City) och Classic Space, ett gäng tågset och lite småplock av annat så som Technic och Classic Castle. Vi hittar däremot väldigt lite lösa bitar som man kan bygga precis vad man vill med.
Bilden är i mångt och mycket densamma oavsett vilket år vi väljer för trettiotalet år sedan. Större delen av utbudet bestod av ett set med ritning på vad man skulle bygga i en kartong.
Ja, det fanns basbitar att köpa – till exempel fick jag set 20 i julklapp en gång i unga år. Men inte alls i samma utsträckning eller samma färger som det gör idag. Bitarna bestod ju till exempel huvudsakligen av färgerna rött, vitt, gult, blått och svart. Och det fanns ju vare sig inget Pick a Brick på Legos hemsida eller Bricklink på internet att köpa dem på som det gör nu.
Förklaringen till det är ju tämligen enkel: Det fanns ju inget internet att ha hemsidor på!
Varifrån kom då dessa mängder av basbitar som många människor minns att de hade hemma i sin Legolåda och som de kunde bygga exakt vad de ville med?
Jo, de kom från set som deras föräldrar, syskon, fastrar, mostrar, morföräldrar, farföräldrar, bryllingar, småttingar, hober, orcher, alver och annat löst folk köpt till dem – och som de sedan krackelerat och öst ner i den stora Legolådan. Precis som jag tyvärr gjorde med det här setet i min barndom.
Exakt så kan man fortfarande bete sig om man vill.
Eller så kan man ju köpa exakt de bitar man till ha via internet så slipper man att rasera officiella set.

Så tar vi då tag i den andra ”sanningen”.
Det där med att alla Legoset bara innehåller en massa specialbitar som inte går att använda till något annat än det set de ingår i.
Jovars, för tiotalet år sedan hade Lego problem med att de hade alldeles för många olika typer av bitar, något som sånär blev deras fall. Men sen strukturerades hela tillverkningsprocessen om och antalet olika former minskades. Visst kan jag ibland känna en viss rädsla för att det är på väg tillbaka åt det där hållet med en massa för specialiserade bitar (mest för att det ska ta bort den kantiga känslan av att det är Lego…) – men å andra sidan upphör jag aldrig att förvånas över Legobyggares kreativitet och idéer när det handlar om att hitta nya användningsområden för befintliga bitar.
Vi såg ett lysande exempel på detta när en korv blev en del av en lampa – och då ska vi veta att AFOL:s tar ut svängarna långt mycket mer än vad Legos egna designers gör.
Själv tänkte jag mig att göra ett experiment.
Jag tog mina apostlahästar och traskade till en närbelägen närbutik där de brukar ha Lego. Hittade inte det jag ville ha och tog därför min järnhäst in till stan och plockade lite slumpvist till mig 31000 Mini Speeder ur hyllan.
Officiellt består den av 65 bitar. Med de sedvanliga extrabitarna fanns det totalt 72 i asken.
Inom AFOL-världen finns ett uttryck som heter ”Table scrap”, på svenska skulle vi väl säga ”Man tager vad man haver”, som går ut på att bygga något kul med det som finns till hands. Och jo, uttrycket finns förmodligen inom andra sammanhang också, men jag hörde det för första gången i samband med Lego.
Min utmaning till mig själv är alltså att bygga roliga saker med de 72 bitar som jag inhandlade tidigare denna dag.

Först de tre officiella varianterna då:



Sen lite Table scrap som jag slängde ihop lite snabbt och då har jag ju för sakens skulle inte byggt bilar av något slag eftersom det vore lite för enkelt i det här fallet:








…och sådär kan man förstås hålla på tills kossorna går hem eller i alla fall tills ni tröttnar på att titta på bilder och börjar göra något annat istället. Men jag tror att jag så att säga ”made my point” ändå. Och ni fattar ju, man kan bygga precis vad man vill med Lego!
















































